Grunda jaktfria reservat för björn, varg, älg och skogsren
I en insändare (HBL 4.3) försvarade jag vargens rätt att existera i Finland. Motiveringen var att människan, som varken äger eller har skapat jorden, men i praktiken härskar över den, har ett ansvar att upprätthålla livskraftiga stammar av alla de djur som på naturlig väg befolkat landet.
Djurarter som vi själv infört från andra kontinenter såsom mink, vitsvanshjort och mårdhund, har inte samma existensberättigande eftersom de stör den naturliga balansen arterna emellan. Människan som art har alltid jagat och fiskat, här uppe i norr vid sidan av de andra större rovdjuren såsom varg, lo, björn, järv, säl och örn.
Vapen och hund har gjort oss helt överlägsna som jägare. Tack vare boskapsskötsel och jordbruk är vi inte längre beroende av jakten för att hålla oss vid liv. Därför bör jakten begränsas på så sätt att de övriga rovdjuren kan hitta sin föda i naturen utan att de tvingas störa människan och hennes boskap.
Stammen på björn, lo, säl och örn är i dag tack vare fridlysning tillräckligt livskraftig. Antalet järvar, vargar och skogsrenar i Finland är för litet för att garantera en genetiskt sund utveckling. Alla tre arter kräver ett stort revir att röra sig på. Södra Finlands befolkningstäthet är för stor för att vargen skall rymmas här utan kontrollerande jakt. I norra Finland där befolkningstätheten är lägst existerar inga vargar på grund av renskötseln, alla vargar som rör sig norr om renskötselområdet skjuts.
Också skogsrenen är bannlyst från detta område, som omfattar en tredjedel av Finlands yta. Vårt bestånd av ungefär 200 000 renar (antalet efter höstslakten) sköts av 5 000 personer av vilka 20 procent är samer. Det naturliga renlavsbeståndet räcker inte till utan renarna måste matas med foder under vintern. Det är dags att ta en kritisk titt på renskötseln i dess nuvarande form. En gång i tiden fick boskapen fritt beta i skogen, i Savolax bedrevs svedjebruk – nu icke längre.
Jag föreslår att de områden där renen som boskapsdjur fritt kan ströva omkring begränsas till de områden i Finland som huvudsakligen befolkas av samer. I de övriga delarna av norra Finland skulle renskötseln bedrivas inom inhägnader, och betandet kompletteras med utfodring ifall renlaven inte räcker till. Gränsen för renskötselområdet kan flyttas norrut, till exempel norr om Ro-
Antalet järvar, vargar och skogsrenar i Finland är för litet för att garantera en genetiskt sund utveckling.
vaniemi. Staten bör naturligtvis kompensera dem som lider ekonomisk förlust av arrangemanget med pengar eller äganderätt till land.
Inom de från renskötsel frigjorda områdena kan vi grunda ett jaktfritt reservat i stil med de som existerar i Afrika. Safarier inom begränsade delar av detta område kommer att ge ett utmärkt tillägg till Lapplands redan nu växande turism. I samband med förhandlingarna om ett nytt renskötselområde och de därtill hörande kompensationerna kan Finland underteckna ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk, som nu ligger på bordet.
Eftersom dessa förhandlingar kommer att ta tid kan staten i experimentellt syfte redan tidigare reservera ett jaktfritt område i anslutning till något av de nuvarande naturskyddsområdena. Dess storlek borde vara minst några tusen kvadratkilometer för att varg, björn, järv, älg, skogsren med flera arter kan leva där utan mänsklig kontroll.
På den del av området, där bara djurlivet skyddas, kan man bedriva normalt skogsbruk vilket gör det lättare att motivera beslutet ekonomiskt.
BJÖRN FORSS Tammerfors