Ingen orsak att racka ner på ligan
● Det tycks vara inne bland vissa ”experter” i sportspalterna att racka ned på den inhemska ligan denna höst. Juniorlandslagets VM-fiasko, Lejonens anemiska VM-turnering, höstens många hjärnskakningar samt sviktande publiksiffror kommenteras skadeglatt och påstås vara ett kvitto på hur dålig Ligan är.
Kritiken är orättvis. Med tanke på förutsättningarna bjuds det fortfarande på högklassig underhållning, på bra ishockey med mycket spänning och dramatik. Plus en uppsjö av nya spännande framtidsnamn, Miro Heiskanen, Rasmus Kupari, Robert Salo, Olli Juolevi, Kristian Vesalainen, Jesperi Kotkaniemi med flera.
Det ökade antalet hjärnskakningar förorsakade av att vissa spelare saknar respekt för sina motståndare kritiseras med all rätt. Vad landslagens göranden och låtanden beträffar så går både framgång och motgång i vågor. De sviktande åskådarsiffrorna kan kopplas ihop med publiklaget Jokerits avhopp till ryska KHL. Före Jokerits flytt nådde ligan fem säsonger i rad över två miljoner åskådare sammanlagt. När Jokerit försvann sjönk siffrorna, men fjolårets säsong lockade igen nästan två miljoner, 1 946 968 ögonpar, med ett snitt på 4327. Ligahistoriens bästa snitt är från säsongen 97–98, 5229. Medeltalet för den nu pågående säsongen ligger på samma nivå som för ett år sedan. Men skall det vara fortsatt sug i vår enda riktiga proffsliga bör beslutsfattarna fundera över hur man kan hålla greppet om publiken.
● De överlånga periodpauserna ger en tid att promenera runt i hallarna och prata hockey med de verkliga experterna – publiken. Pratstunderna är uppfriskande, var och en har sin bestämda åsikt om vad som bör förbättras. Här några hälsningar från publiken:
”Slå samman Ligan och Mestis till en elitgrupp med 24 lag uppdelade tolv och tolv och med kvalserie och upp- och nedflyttning i gammal god stil.”
”Inför en striktare regeltolkning med tanke på spelförstörande element. De skickliga spelarna måste få mer utrymme för sitt artisteri.”
”Förkorta pauserna, 18–20 minuter är dödtråkigt. Något är fel när en ishockeymatch tar 2,5 timmar.”
”Inför permanenta matchdagar, t.ex. tisdag, torsdag, lördag. Publiken vill i god tid veta när det är matchdags.”
”Minska på oljudet under speluppehållen. Folk vill prata med sina bänkgrannar. Att barn behöver hörselskydd när de tas på hockey är inte heller bra.”
● Allt börjar från toppen, IFK:s hockeystyrelse får med beröm godkänt för att man fått ekonomin i skick. Däremot tog det pinsamt lång tid för beslutfattarna att inse att den sportsliga sidan av verksamheten led av stora brister. Nu när IFK rekryterat fräscha Tobias Salmelainen till ansvarig sportchef vågar man hoppas på en ljusare framtid för IFK-hockeyn. Tobias är ett bra val, han har kompetens nog för att återge klubben dess forna lyskraft. Uppgiften blir inte lätt. Just nu slåss ligagänget för att ens ta sig till tröste play-off samtidigt som juniorlaget sladdar på femtonde plats – tio poäng från att ta sig till övre sluspelet.
HIFK är också dåligt representerat i de olika landslagen nästa vecka. Sammanlagt bara sju man i fem olika landslag. Både styrelse och supporters bör inse att det tar tid att reparera de senaste årens fadäser.