Michael Jacksons liv efter detta
Föreställningen Afterlife, som ingår i programmet på festivalen Baltic Circle som går av stapeln nästa vecka, bjuder åskådaren att stiga in i popikonens medvetande efter döden.
Ossi Koskelainen och Emmi Venna har sammankallat det spekulativa forskningsinstitutet Post-MJ Era Insitute of Consciousness för tredje gången för att avsluta trilogin om Michael Jackson. De tidigare föreställningarna Neverland och Ruumiinvalvojaiset förverkligades sommaren respektive vintern 2015 och handlade om popikonens liv och död.
Nu är temat mer metafysiskt: var befinner sig Jackson, som dog år 2009, nu, och hur ser hans medvetande eventuellt ut? Föreställningen Afterlife bjuder på ”ett unikt tillfälle att stiga in i en parallell rumtid och träffa Jacksons ande öga mot öga”.
Det låter minst sagt fantasieggande. Jag träffar Koskelainen och Venna för att prata om vad Jackson betytt för dem och hur de skapar en föreställning av något så svårgripbart som en människas medvetandetillstånd efter döden.
Ett fenomen
Ossi Koskelainen är född år 1980 och var alltså sju år gammal när skivan Bad kom. Både han och Emmi Venna har starka minnen av hur Michael Jackson påverkade populärkulturen – hur hans väsen genomborrade musik och medier och hur han gjorde saker som aldrig gjorts förut.
– Jag fick en upplevelse av vad musik kan vara, hur smittsam och energigivande. Michaels kroppsliga uttryck gjorde också stort intryck på mig och på lågstadiets diskon imiterade jag honom. Jag har alltid beundrat det mellanting av mod och underlighet som han ger uttryck för, och när jag blivit teaterregissör och dramaturg var det nog oundvikligt att i något skede göra upp med det inflytande han haft på mig, säger Koskelainen.
Emmi Venna, som är född fem år senare, berättar att det aldrig var ett val att börja lyssna på Michael Jackson – kassetterna bara fanns där hemma och hon lyssnade som en självklarhet på dem.
– De tidigaste minnena av Michael är samtidigt tidsbilder, den teknologi som användes är nära sammanlänkad med minnena. C-kassetter och VHS-band. Teknologin i musikvideorna var också något som aldrig setts förut, det var hypnotiserande och han var en verklig pionjär, säger Venna.
Efter de två föreställningarna om Jacksons liv och död har ämnet nu vilat i ett par år, och Koskelainen och Venna har funderat på om de ska låta det vara i fred eller fortsätta.
– Efter diskussioner med Baltic Circles konstnärliga ledare kom vi fram till att ämnet inte var uttömt ännu. Vi vill granska hur Michael lever i vår tid då han inte är fysiskt närvarande. Vi spekulerar i var han kan vara nu, kan han vara till exempel på Baltic Circle? Kan vi simulera vad hans tillvaro är nu och kan vi bjuda människor att stiga in i den? frågar Koskelainen.
Happening att bli delaktig i
Hur gestaltar man då livet efter detta på en teaterscen?
För det första är Afterlife inte en traditionell teaterpjäs med en scen och en publik, utan mera en upplevelse eller happening som åskådaren bjuds att vara delaktig i. Föreställningens material baserar sig delvis på Jacksons andliga ledares tankar – han umgicks med personer ur många trossamfund – bland dem post-new age tänkaren, mindfulnessläraren och läkaren Deepak Chopra. Chopra var Jacksons goda vän från slutet av 1980-talet och Jackson bad honom ofta om hjälp och råd.
– Vi föreställer oss att Chopras ord snurrar i Michaels huvud, säger Koskelainen.
Det är Tino Singh som tolkar
Michael är råmaterialet, ett människoöde som upplevt allt och på vilket man kan projicera allt. Han kan vara en spegel. Emmi Venna
Chopras texter under föreställningen, bland annat ur boken Life after death.
– Vi har intresserat oss för hur Michael själv skulle ha tänkt sig att hans liv fortsätter efter döden. Jag tror att han tänkte att hans ande fortsätter existera, att hans liv inte tar slut i och med att den fysiska kroppen dör, säger Koskelainen.
– Tanken på Michaels liv efter detta är fantasieggande och startar någon slags process i huvudet, och man börjar tänka på hur ens eget efterliv kan vara. Går livet efter detta att dela? frågar sig Venna.
Formatet för ”föreställningen” är lånat av indiska Moder Ammas tillställningar. Under dem får besökarna i tur och ordning gå fram och krama den heliga kvinnan. I Afterlife handlar det om att gå fram och möta Jacksons ande öga mot öga, lite i stil med kultperformancen av Marina Abramovic. Medan man väntar på sin tur får man ta del av annat material som har att göra med Jacksons efter döden-medvetande.
– Jag föreställer mig att livet efter döden är en process som är som ett mellantillstånd då element ur ens identitet ännu finns kvar och där minnen och tankar snurrar runt. Kanske finns en vilja att hålla fast vid bitar av identiteten, men de är i en okontrollerbar rörelse, säger Venna och forsätter:
– Jag är intresserad av hur man via lek och simulation kan behandla personliga erfarenheter. Michael är råmaterialet, ett människoöde som upplevt allt och på vilket man kan projicera allt. Han kan vara en spegel. Vi erbjuder inte färdiga tolkningar utan bjuder alla att utifrån sina egna erfarenheter fundera över livet efter detta.
Ossi Koskelainen berättar att han själv under det senaste året i sin närhet upplevt sjukdom och död och att de egna erfarenheterna naturligt kommer med i det konstnärliga arbetet.
– När man blir äldre tänker man också automatiskt på var man kan hamna i följande transformation, och det är terapeutiskt att behandla det här i det konstnärliga arbetet. Vi närmar oss det omöjliga, vilket är ett av konstens viktigaste värden, och mycket Michael-aktigt. Han eftersträvade också det omöjliga, att göra sådant som aldrig gjorts förut.