Ex oriente lux

●●Det var troligen kineserna som uppfann kompassen för några tusen år sen. I de fornnordiska sagorna talas det om en ledarsten med vilken man kunde navigera. Eventuellt var det en primitiv kompass. Det får vi aldrig veta. Det vi däremot vet är att kompassen fungerar på grund av jordens magnetfält och järnets magnetiska egenskaper.

Varför heter det förresten magnetisk? I det gamla Grekland fanns en provins som hette Magnesia. Där bröt man järnmalm som var magnetisk. Och ordet kommer alltså från provinsens namn. Orienten och orientera måste väl höra ihop? Mycket riktigt. Så här står det i Ekbohrns lexikon från 1878: Orientera sig: vända sig åt öster för att såmedelst äfven finna de övriga väderstrecken. Så det har att göra med solen som ju går upp i öst, i stort sett. Ordet väder betyder ursprungligen vind eller blåst, så när uttrycket väderstreck myntades var det tydligen vindriktningarna man tänkte på. Men ändå har det på både svenska och finska varit solens position som har varit avgörande för benämningarna på väderstrecken.

Ordet norr är släkt med ordet nere. Så norr var alltså väderstrecket där solen var nere, under horisonten. Fornfinnarna har möjligen tänkt på ett liknande sätt. Norr heter ju på finska pohjoinen. Det ordet är en avledning av ordet pohja som kan betyda många saker – botten och nere. Efter norr kommer öster, ursprungligen ett indoeuropeiskt ord aus som betydde ljus och syftar på soluppgången. Det finska ordet för öster är itä. Ett ord som har att göra med begrepp som växa och komma fram. En avledning av samma ord lyder itu och betyder grodd, nånting som i allra högsta grad växer och kommer fram. Finnarna har också vågat ge ordet itu abstrakta betydelser som tanke, idé och förnuft. Allt sånt som förhoppningsvis växer sig stort.

Följande är söder. Ordet är släkt med sunnan som betyder sol. Och mest sol har vi ju just i söder. Här har finnarna däremot tänkt på ett helt annat sätt. Etelä är en avledning av esi som betyder framför eller före. En förklaring kunde vara att fornfinnarna placerat boningens dörr längs den sydligaste, varmaste sidan. Och då var etelä helt enkelt det väderstreck som öppnade sig för den som gick eller tittade ut. Etelä var alltså framför.

Efter söder kommer väster. Ordet går tillbaka på ett indoeuropeiskt uestero som betyder nere eller borta. Och i väst går solen ju ner eller bort. Man har föreslagit att finskans länsi eller lansi har att göra med verbet lannistaa som betyder nedslå eller kuva, alltså betydelser som har att göra med begreppet nere. Länsi skulle i så fall syfta på väderstrecket där solen går ner. Alltså på liknande sätt som i svenskan.