Modersmålets sång med lössläppt grepp

●●Nya toner från höghus och gator (Egen utgåva)

Det är ett trevligt och intressant initiativ av Ralf Nyqvist & co att plocka fram gamla finlandssvenska folkmelodier och ge dem en ny, jazzig dräkt. Med sina fina kolleger Markus Ketola, Olli Rantala samt Mikko Mäkinen på ett par spår bjuder Nyqvist på finfina jazzstämningar. Jag gillar speciellt det härligt lössläppta greppet i Modersmålets sång, där bandet definitivt stjäl showen och låter sångargardet främst agera ljudkuliss.

Kombinationen av jazzarrangemang rika på innehåll och sånggrupp därtill övertygar mig däremot inte alltid, ofta känns det som lite väl mycket, ingendera får tillräckligt med luft omkring sig. Bäst fungerar sången i traditionella a cappella-numret Var är vägens mål, annars söker sångarna sin plats i helheten och ibland är kvaliteten som ensemble trevande jämfört med nivån på instrumentalisterna. Enkla dam-dam-riff är förvånansvärt krävande att få att klinga. Röstfärgerna har bredd från mustig bas till nästan kontratenorshöjd, röstlig potential finns alltså.

Guldkornet i sångarnas insats, vilket absolut borde få en större roll om man fortsätter på denna musikaliska resa, det är berättandets konst – varenda kort soloinsats är levande berättad med visartad enkelhet och man uppfattar varje ord. Och detta är inte alls så enkelt att uppnå som det låter.

Sedan vill jag ännu ge ett hedersomnämnande för tolkningen av Första natten vi låg ihop med sin folkligt rättframma text. Hur populär Slottes och Knapes lyrik till folkmelodier än är i Svenskfinland skulle det i största allmänhet vara kul att höra fler tolkningar av folkvisor med originaltexter, inte alltid dessa lätt romantisk-filosofiska diktaralster.