Medelhavet möter Norden

Italienska multiinstrumentalisten max De aloe försöker sammanföra den nordiska jazzens speciella kvaliteter med medelhavsländernas melodiska sinne.

Jag kan tacka gitarristen Niklas Winter för att jag känner till den italienske multiinstrumentalisten Max de Aloe, som har kromatiskt munspel som huvudinstrument. De Aloe är gäst på Annika Cleos och Winters skiva. Han har tidigare samarbetat med bland annat Adam Nussbaum, Kurt Rosenwinkel, Paul Wertico och gett ut fler än tio egna skivor, vilket speglar att det trots allt är en lång väg till Italien.

Winter spelar på De Aloes skiva Valo och den tredje medlemmen i munspelarens Baltic Trio är den danske basisten Jesper Bodilsen. Bodilsen är väl trions mest kända medlem, åtminstone i Norden. Niels-Henning Ørsted Pedersens forna elev har spelat med bland annat Ed Thigpen, Enrico Rava och Stefano Bollani.

De Aloe verkar vara en vän av finländsk kultur. Skivans titel är finska och namn som Arto Paasilinna, Tove Jansson, Bo Carpelan och Pauliina Haasjoki nämns i skivpärmens text.

Enligt samma programförklaring av De Aloe framkommer, att han önskat sammanföra den nordiska jazzens speciella karaktär med det naturliga sinnet för melodi som hittas i Medelhavsländerna.

Man kan utan tvekan säga att norditalienaren, som är hemma från Busto Arsizio, har lyckats väl i detta. Kombinationen är fruktbar, särskilt med tanke på den nordiska jazzens melodik generellt sett. Instrumentens metalltungor blir en bro mellan musikkulturerna. De Aloe spelar även dragspel, liksom kontrasterande viola da gamba och synt.

Den mesta musiken på skivan är av De Aloe, men även MonteverdisSi dolce è ’l tormento, Purcells Dido’s lament samt två sånger från Graduale Aboense finns med.

Det är lugnt och eteriskt nästan skivan igenom. Mest rörelse och puls finns kanske i De Aloes Aki (tillägnad Kaurismäki).

Den elegant och rent spelande trion hörs den 22.11 i Sibeliusmuseum i Åbo, den 23.11 i Jyväskylä och den 25.11 i Björneborg.