Finns det portvakter?
social- ocH Hälsovårdsreformen Förslaget till socialoch hälsovårdsreform går i dagarna ut på remiss. Det är därför särskilt angeläget att senast nu ta ställning till förslaget. Något Johanna Ahola-Launonen, doktorand i samhällsfilosofi och bioetik, gör i Helsingin Sanomat (1.11) ”Skulle alla få välja de bästa social- och hälsovårdsreformtjänsterna?”
Ahola-Launonen påpekar hur den förespråkade valfriheten i reformen i och för sig verkar attraktiv. Var och en vill högst antagligt välja det alternativ som tillgodoser ens vårdbehov så snabbt och bra som möjligt. Men finns det då långsammare och sämre alternativ, kommer det fortfarande att finnas portvakter, frågar hon sig. Detta ger reformen i dess nuvarande utformning inga svar på. Egentligen är det enda svaret grundlagen och vård- och lä--
kar- inklusive tjänstemannaetiken, oavsett arbetsgivare. Styr privatsektorns intagnings- och utslagningsmekanismer, vinstkraven, också framledes gallringen? I detta fall baserad på det mervärde ekonomiskt bättre situerade patienter och klienter förmår ge företagen inom hälso- och sjukvård, socialtjänster med mera?
Om så inte är fallet strider det emot styrprincipen för privata aktiebolag vilka enligt lag bör tillgodose sina aktieägares vinstintressen. Detta oavsett om börsbolaget tillverkar cellulosa, bilar, sysslar med svinuppfödning, Angry birds eller med hälsa, sjukvård, rehabilitering, socialtjänster, barn- eller äldreomsorg. Hur blir det med tjänster som inte medför sina ägare mervärde, men där människovärdet är incitamentet? Som i palliativ vård, vård av obotligt sjuka, gravt funktionshindrade etcetera. Ändras kriterierna för människovärdet samtidigt?
Härtill kommer samhälleliga investeringar i hälso-, sjuk- och socialtjänstfastigheter med mera om de privatiseras. Glider mervärdena undan skattemyndigheterna till skatteparadis? Social- och hälsovårdsreformen är en prövosten för den offentliga välfärdspolitiken. Om vi tar nya, i detta fall kommersiella instrument i bruk, medför detta inte endast avlastning av den offentliga sektorn utan bär med sig andra utmaningar och riktlinjer för välfärdspolitiken i stort. Frågan är vem eller vilka längre färdas väl på livets hav. Vi alla eller bara de?
GEORG WALLS
professor emeritus (socialpolitik, särskilt socialt arbete), Esbo