Inget nytt under solen
Inte ens Reese Witherspoon kan rädda den trista och genomytliga dramakomedin Home Again. DRAMAKOMEDI
●●Home Again
HIIII Regi: Hallie Meyers-Shyer. Manus: Hallie Meyers-Shyer. Foto: Dean Cundey. I rollerna: Reese Witherspoon, Pico Alexander, Jon Rudnitsky, Nat Wolff, Michael Sheen, Candice Bergen.
En kvinna i medelåldern som har separerat från sin man och funderar över livsval och kärlek – det är formeln för nästan alla filmer av Nancy Meyers, kvinnan bakom Something’s Gotta Give, The Holiday och It’s Complicated.
Hennes filmer är eskapistiska och ytliga, och försöker inte vara något annat heller. Så är också fallet med Home Again, producerad av Meyers men skriven och regisserad av hennes dotter Hallie Meyers-Shyer. Här kan vi definitivt prata om ”sådan mor, sådan dotter”, tyvärr.
I Home Again hittar vi Alice (Reese Witherspoon), som i enlighet med titeln har flyttat hem, eller hemåt i alla fall. Till följd av separationen från Austen (Michael Sheen), en musikproducent baserad i New York, har Alice tagit de två döttrarna och flyttat in i sin fars hus i Los Angeles. Han var en hyllad filmregissör på sjuttiotalet men har fallit i glömska efter sin död.
Faller för yngre man
Alice är fyrtio år gammal, försöker sadla om som inredningsarkitekt och känner sig allmänt ålderskrisande och vilse. På sin födelsedag träffar hon den mycket yngre Harry (Pico Alexander) på baren. Han visar sig vara en del av en trio som har gjort en kortfilm och nu kommit till L.A. för att förverkliga drömmen om att göra långfilm. De övriga två heter George (Jon Rudnitsky) och Teddy (Nat Wolff) men det är helt onödigt att lägga på minnet för de här unga männen får vi inte veta mycket om, förutom att en är snygg, en är smart och en är snäll.
Trion hamnar hos Alice efter den något blöta kvällen och inser snart att de är hemma hos idolen John Kinney. De blir även bekanta med Alice mor Lillian (Candice Bergen) som spelade i många av exmakens filmer och eftersom trion råkar vara både panka och hemlösa föreslår Lillian att de kan sova i gästhuset tills de hittar något annat. Alice är skeptisk men ger snabbt efter. Att hon har två unga döttrar och har känt männen i ungefär 24 timmar verkar inte störa nämnvärt. Både Harry och George utvecklar snart känslor för Alice och det hela kulminerar såklart i att Austen dyker upp, redo att ge äktenskapet en ny chans.
”Kriser”
Det som tematiskt kunde ha varit universellt i Home Again – separation, ålderskris, att hitta hem – begravs effektivt då samtliga karaktärer är vita, rika och extremt privilegierade. Kriserna kommer med citationstecken runt sig och ytligheten är nästan chockerande påtaglig, både i karaktärsbygge och i foto. Inte ens Witherspoon som alltid är vinnande charmig kommer till sin rätt här. Hon försvinner in i sin personlighetslösa karaktär och hittar aldrig ut igen.
I stunder verkar Home Again vilja bryta med genrens tvångsmässiga normivrande – den gör inte en alltför stor sak av den något okonventionella familjekonstellationen som i alla fall tillfälligt skapas av de tre männen som alla hjälper till hemma, har koll på barnens skolpjäser och hjälper med läxor – men det är kanske mer misstag än medvetenhet för formeltänkandet tar snabbt över och slutresultatet är krampaktigt tillrättalagt och ja, trist. Till och med mamma Meyers filmer har mer känsla än det här.