Den goda fattigdomen i Sverige

En ny röst i samhällsdebatten är den svenska tidskriften Essä (redaktör Emi-Simone Zawall), som utkommit med sitt första, högst läsvärda nummer. Konceptet är en klassisk text flankerad av nyskrivna essäer som på olika sätt kommenterar den. Man anar alltså ett försök att göra något åt den historielöshet som präglar tidskänslan och samhällsdebatten i dag.

I det första numret utgår Essä från C.J.L. Almqvists en gång berömda uppsats ”Svenska fattigdomens betydelse” (1839) och låter den kommenteras av historikern Henrik Berggren, nationalekonomen Jesper Roine, filosofen Christine Zyka och poeten Johan Jönson. Det är ett bra val. Flera av bidragen lyckas utmärkt i att med dess hjälp spåra grundläggande föreställningar i dagens samhälle och därigenom fördjupa förståelsen för dem.

Almqvist utgår från den nationalism som var gängse i hans tid. Då när nationalismen ännu var en demokratisk kraft ägnad att göra folket delaktigt i samhällsprocesserna, inte att avskilja nationerna från varandra. En klar drivkraft är också att diskutera på vilket sätt den nationalism dagens högerextremism företräder bygger på vantolkningar av det nationella förflutna som extremisterna säger sig företräda.