”Kameror ökar inte säkerheten i trafiken”
Trafik Att ständigt passa på hastighetsmätaren och spana efter kameror stör koncentrationen och stjäl den energi som behövs för själva bilkörningen. Dessutom är det en missuppfattning att hastighetsövervakning skulle eliminera risker i trafiken. Det säger
Automatisk trafikövervakning har blivit en inkomstautomat för staten. De inbesparade resurserna borde synas i form av mera poliser ute på vägarna, säger trafikexperten SvenOlof Hassel. Han införde kamerastolparna i Finland, men anser att de inte längre kommer åt de verkliga problemen. Timo Tervo, professor i trafikmedicin, menar att hastigheten oftast är en sekundär faktor vid allvarliga olyckor. Det är missbruk, psykiska problem, trötthet och telefoner som är de stora bovarna.
– En hastighetsbegränsning ute på raka landsvägen grundar sig inte på något vetenskapligt faktum. En 80-skylt betyder inte att 79 km/h är en säker hastighet och 81 en farlig. I Finland fokuserar polisen på hastighetsövervakning trots att trafikolyckorna oftast har andra orsaker än för hög fart, säger professor Timo Tervo.
Ett onödigt trafikproblem är den panik som uppstår när man inte är riktigt säker på vilken hastighet som gäller. Det är mycket vanligt eftersom den tillåtna hastigheten kan växla väldigt ofta, och det stressar föraren. Dessutom gör det trafikrytmen ojämn.
– Antalet utskrivna böteslappar ökar hela tiden. En stor grupp oskyldiga människor betalar snällt böter för småsaker trots att de allra flesta trafikolyckor med dödlig utgång inte i första hand beror på hastigheten. Att sätta ner så mycket av de begränsade resurserna på en detalj som inte är speciellt utslagsgivande verkar inte klokt, säger Timo Tervo.
– I förlängningen når vi bara sanningen att stillastående bilar är allra säkrast.
”Slarvig forskning”
Timo Tervo tar upp fallet med Ring I som ett typexempel. Innan ringvägen fick sina tätt utplacerade plåtpoliser i början av 2016 kallades vägen för ”Finlands farligaste” i förhandsinformationen. På ringvägen skulle den automatiska övervakningen minska antalet olyckor med dödlig utgång med 23 procent. Det är värt att notera att ingen hade dött längs den vägen, säger professorn som de senaste 14 åren undersökt trafikolyckor och orsakerna till dem.
– Så här går det när man fuskar med statistiktuggandet. Alla trafikdata samlades dessutom in medan stora vägarbeten rubbade trafikströmmarna, och trots all teoretisk kompensering blev alla siffror fel från början.
Enligt statistiken från olycksutredningarna beror 40 procent av dödsolyckorna längs Finlands vägar delvis eller helt på för hög hastighet. Resten av skulden fördelas mellan alkohol, narkotika och självmord, och oftast i olika kombinationer. Väger man in alla relevanta orsaker kommer man emellertid fram till att en frisk, nykter och psykiskt balanserad förare förekommer i bara 5,1 procent av fallen. I praktiken är det här ett drygt tiotal, och av dem är hälften under 20 år, säger Timo Tervo.
– När den bilden blir skarp ser man att det borde sättas pengar också på annat än stolpar med kameror, säger Timo Tervo. Enligt polisen ska de allt fler kamerorna längs Ring I bara genom sin existens rädda 30 liv, men varifrån ska de komma, undrar han.
Det är inte hastigheten
Timo Tervo noterar att gamla uppfattningar är seglivade i Finland.
Till exempel den att en högre snitthastighet i trafikströmmen automatiskt ökar risken för trafikolyckor.
– De dödsolyckor som jag undersöker beror till största delen på onormala förare, alltså sjuka eller påverkade, men den information vi får år efter år fokuserar enbart på hastigheten. Vi finländare vill gärna tro på polis och myndigheter, därför sker det ingen förändring, säger han.
– Hastigheten i sig utgör inte alltid en allvarlig risk. Motorvägar är säkrast i förhållande till trafikintensiteten. Det finns inga hinder att krocka mot trots att hastigheten är hög. De farliga vägarna är de krokiga med träd vid vägkanten och mötande trafik.
Motorcyklar och för hög hastighet är en kombination som betydligt oftare leder till olyckor med dödlig utgång. Samtidigt saknar de registerskylt framtill och står därför paradoxalt nog utanför den automatiska kameraövervakningen.
– Automatisk övervakning är en osmart relik från 1990-talet. Det är en primitiv metod som man inte ens satsat utvecklingsresurser på, säger han.
Gammalmodig jakt
Tervo skulle hellre se ett liknande system som i Spanien. Där mäts snitthastigheten på vissa vägsträckor, och det meddelas med synliga skyltar. På så sätt är det de verkliga riskförarna som åker fast.
– Den som inte följer de begränsningarna förtjänar böter. Det är de allvarliga fallen som innebär risker i trafiken säger han. Inte minst för att alkohol, droger eller självmordstankar ofta hänger ihop med vansinneskörning.
Om vi nu ska ha automatisk övervakning kunde vi väl utveckla den i någon riktning, anser Tervo. Till exempel kunde kamerorna kontinuerligt avläsa nummerplåtarna på bilar som passerar. Då skulle det vara lätt att plocka bort de bilar som inte besiktigats, som saknar försäkring eller som körs av någon eftersökt person.
Överkommissarie Dennis Pasterstein, chef för Trafiksäkerhetscentralen, betonar för sin del att polisen inte godkänner några som helst hastighetsöverträdelser, målet är att alla ska hålla sig till begränsningarna. Där är den automatiska övervakningen ett fungerande och kostnadseffektivt hjälpmedel.
– Att förhindra dödsfall i trafiken är en sak, vi vill också förhindra fysiska och materiella skador, och där har hastigheten en betydelse, säger han.
– Varje dag kör vi finländare för fort. Det händer tiotusentals gånger per dag runt om i landet, och fortfarande dör ungefär 250 personer i trafiken varje år medan 6 000 skadas. Vi måste göra någonting, och göra det bättre, för gränsen är satt till 136 trafikdöda år 2020.
Enligt Pasterstein frigör automat-
I England är förarens telefonstatus det första som kollas när en allvarlig trafikolycka har inträffat. Så pass farligt är det att använda den i trafiken.
Sven-Olof Hassel trafiksäkerhetsexpert
övervakningen resurser just för att ta itu med den bristande trafikkulturen, den tunga trafiken och de påverkade förarna.
Kunde användas vettigt
– Om kamerorna frigör resurser, varför ser man då inga poliser längs vägarna längre, frågar tidigare överkommissarien, numera trafiksäkerhetsexperten Sven-Olof Hassel. När rörliga polisen lades ner 2013 sades det att ingenting skulle försämras, men alla ser ju vad som hänt.
– Förutom hastighetskameror och ibland någon kamerabil saknas övervakningen på vägarna nästan helt och hållet. Att Trafiksäkerhets-
centralen får mera personal påverkar ingenting ute i trafiken.
Hassel vet mer än de flesta om kameraövervakningen längs vägarna i Finland. Han var med och införde kamerorna och har ofta kallats ”plåtpolisens fader”. Men han anser att vi inte hängt med när det gäller att utnyttja de möjligheter som finns.
– Till en början experimenterade vi med att kamerorna också kunde användas för att övervaka långtradarnas axeltryck, men den funktionen har glömts bort under decennierna. Vill man ha en övervakning av reellt värde borde kamerorna dessutom mäta medelhastigheten.
– Hos oss övervakas hastigheten på ett sätt som resten av Europa redan övergett eftersom det är ineffektivt. Polisen skyller på att det inte finns pengar för utvecklingsarbete. Därför borde man undersöka om Trafikverket helt enkelt kunde överta finansieringen och skötseln av den fasta utrustningen längs landsvägarna. Polisen skulle då kunna fokusera på straffpåföljderna. Så är den automatiska trafikövervakningen ordnad i de flesta länder, säger Hassel.
Rörliga polisens traditionsförening har enligt Hassel gjort en framställning i ärendet, men polisen har inte visat något intresse.
När det gäller mätning av medelhastigheten har Dennis Pasterstein inget att invända, men han vill av praktiska orsaker vänta tills en eventuell trafikförseelseavgift införs.
– Att med nuvarande lagstiftning börja mäta medelhastighet skulle bli invecklat. Det behövs fotografier från både början och slutet av sträckan, alltså skulle varenda förare fotograferas och identifieras. Om det kommer en ny lag behöver vi inte längre bilden på föraren som bevis, då är det helt enkelt ägaren som ansvarar för bilen, säger han.
Offentlig toleransnivå
– I Finland har vi gjort en rad dumheter som det är svårt att reparera. Den största är att polisen offentligt meddelar vilka hastighetstoleranser som gäller. Det gör bara att vi får en inofficiell ny maxhastighet, och att alla stirrar på hastighetsmätaren i stället för på trafiksituationen omkring bilen, säger Sven-Olof Hassel.
Den andra dumheten är enligt Hassel att polisen i Finland försöker gömma kamerorna både genom den grå färgsättningen och den ofta skymda placeringen. Likadant är det med de privatbilar som står parkerade och utrustade med både kamera och poliser.
– I Sverige och på många andra håll är kamerorna tydligt utmärkta i synliga färger. De är dessutom placerade i samband med en hastighetsskylt så att alla vet vad som gäller och inte behöver gissa. Rörliga kameror är monterade på släp för att polisen ska kunna haka av dem och göra nytta medan hastighetskontrollen pågår.
Norge förebilden
Norge är ett av föregångarländerna när det gäller hastighetsövervakning, och där är det medelhastigheten som avgör. Det är bättre, och framför allt rättvist, säger Hassel.
– Det här har jag ofta påpekat för den nuvarande polisledningen. Dessutom har vi inom rörliga polisens traditionsförening ofta kritiserat att det bara pratas om hastighet, inte om telefonanvändning, droger, och alkohol som är de viktiga orsakerna till olyckorna, säger han.
– I England är förarens telefonstatus det första som kollas när en allvarlig trafikolycka har inträffat. Så pass farligt är det att använda den i trafiken. Hos oss borde vi komma åt det, men också folk som kör för nära varandra utan en tanke på föret.