Tysk vattenkraft i motvind
Energi Det går att lagra vattenkraft. Det har Tyskland gjort i femtio år, men tanken på att bygga fler pumpkraftverk är impopulär. – Alla vill ha mer förnybart, men ingen vill ha det på sin bakgård, säger klimatrådgivaren Marcus Müller.
FINNENTROP På den tyska landsbygden en bit nordost om Bonn ligger två konstgjorda sjöar, den ena 300 meter högre upp än den andra, förenade med en 900 meter lång tunnel inne i berget. Detta är Rönkhausen vattenkraftverk i Finnentrop, eller egentligen mer än så. Vattentunneln fungerar åt båda hållen – vattnet pumpas tillbaka upp igen när det har forsat ner.
Det är i synnerhet på natten, när samhället konsumerar minst energi och elpriset är lägst som turbinerna pumpar upp vatten till den övre bassängen. Och när efterfrågan på el ökar och priset stiger öppnar man bottenventilen och låter vattnet forsa ned igen. Så här gör man vanligen en gång per dygn, men vid behov oftare. Det tar fem timmar att tömma övre bassängen på 1 miljon kubikmeter vatten.
– Anläggningen fungerar som ett batteri som kan lagra energi. Det gör energitillgången smidigare och stabiliserar elnätet, säger Martin Heesemann, kraftchef vid bolaget Mark-E.
Lite stolt är han, men inte för att tekniken vore ny, utan för att den 50 år efter invigningen fungerar utmärkt. Någon evighetsmaskin har tyskarna förstås inte uppfunnit. När vattnet forsar ner får man tillbaka bara 75 procent av den energi det kräver att pumpa upp det. Men tack vare prisfluktuationer kan det bära sig i alla fall.
Efterfrågan på den här sortens lösningar ökar i takt med att Tyskland bygger mer väderkänslig förnybar energi som vind och sol. Ska man köra ner kolkraften efter att man redan kört ner kärnkraften behövs det mycket förnybar reglerkraft som kan kompensera för energibortfallet en vindstilla novemberdag som denna.
Förnybar energi med inbyggd lagringsteknik är något tyska energioch miljömyndigheter gärna visar upp under klimatmötet. Rönkhausen är ett exempel på den grönare sidan av Tysklands energiomställning. Energiewende har som bekant fler sidor.
– Anläggningar som det här pumpkraftverket utgör ett viktigt komplement till den förnybara energin, om vi ska klara av vår nationella energiomställning. Då är det viktigt att vi har flexibilitet i produktionen, säger Erik Höhne på Enervie som är holdingbolag till Mark-E.
Kritiserad klimatpolitik
Hade vi i stället åkt mot nordväst från Bonn kunde vi ha besökt Garzweiler. Dagbrottet är en av Tysklands största brunkolsgruvor, flankerat av kolkraftverk som bidrar till att Tysklands koldioxidutsläpp väntas öka i år, precis som de ökade förra året. På mötet i Bonn har värdnationen utpekats som klimatbov. Tysklands energi är till 40 procent kolbaserad.
– Parisavtalet är bara en start- punkt, men vi måste gå längre, sade förbundskansler Angela Merkel i Bonn på onsdagen, utan att lova något konkret för egen del.
Merkels vaga uttalande beror på att internationell klimatpolitik kolliderar med tysk inrikespolitik. Merkel har ännu inte, snart två månader efter valet, lyckats bilda sin fjärde regering. De gröna kräver att kolkraften fasas ut till 2030, men Kristdemokraterna vill inte gå så fort.
– Energiomställningen är en stor utmaning för Tyskland. Alla vill ha mer förnybar energi men få vill ha den på sin bakgård, säger Marcus Müller, klimatrådgivare vid energimyndigheten i Nordrhein-Westfalen.
Tysklands mål är att minska utsläppen med 40 procent till 2020 (från 1990), men i oktober blev det känt att man knappast klarar mer än 32 procent, vilket Merkel också noterade i sitt anförande.
– Vi vet att vi måste minska på kolet i Tyskland, men takten beror på hur tekniken för att förvara energi utvecklas, säger Armin Laschet, ministerpresident i Nordrhein-Westfalen.
Marcus Müller säger att Tyskland är på väg mot klimatmålen oberoende av hurdan regering Merkel bildar:
– Når vi dem inte 2020 sker det något år senare.
På klimatmötet påpekar många att det brådskar att strypa utsläppen. Angela Merkel håller i princip med, men hon lyssnar också till industrin som varnar för att arbetslösheten skenar i väg om Tyskland bommar igen sina kolgruvor.
Oberoende av i vilken takt Tyskland fasar ut kolet och bygger ut förnybara produktionsformer behövs det stabil reglerkraft. Gigantiska batterier modell Rönkhausen, eller motsvarande lösningar, behövs för en ytterligare utbyggnad av förnybart.
Ekvationen är extremt svår eftersom några fler investeringar i den här sortens dammar knappast är att vänta. Vattenkraften i Tyskland har redan byggts ut till 96 procent, och mer än så går inte att hämta. Här kommer miljöskyddet emot och bromsar ironiskt nog en ytterligare utbyggnad av klimatpolitiskt accepterad vattenkraft.
– Det är praktiskt taget omöjligt att få nya miljötillstånd för vattenkraft, säger Marcus Müller och på- pekar att EU:s vattendirektiv ålägger Tyskland att skydda fisken i sina sista fria vattendrag.
I Nordrhein-Westfalen finns ytterligare bara ett pumpkraftverk förutom det i Rönkhausen. Men trots att det finns gott om konstgjorda sjöar lär det inte bli aktuellt med att koppla sjöar på olika höjd till varandra enligt tunnelmodellen.
– Det lokala motståndet är enormt. Folk vill inte ha de här dammarna, säger Müller när vi, ett stenkast från Rönkhausen, tittar ut över Attendorn konstsjö.
Utsikten är magnifik, och sjön samlar både strandgäster och motorcyklister om sommaren, men dammarna har ett dåligt anseende.
– Man har flyttat bostäder, hela byar och till och med berg för att bygga ut dem, säger Müller.
Under byggskedet lämnades hela byggnader under dammarna. Tyskland vill glömma den här historien, men Müller drar en kortversion ändå:
– Vi fick månlandskap innan sjöarna var klara. Och när dammarna tappades på vatten hände det att det stack upp ett kyrktorn över ytan här och där.
Där har vattenkraften något gemensamt med kolkraften. Garzweiler dagbrott har fått sitt namn efter en by som inte längre finns. Den var man tvungen att flytta när gruvan expanderade. I dag breder gruvan ut sig som ett spöklandskap över 50 kvadratkilometer.