Rättvisans riddare på fallrepet
Superhjältarna förenar sina krafter för att rädda världen i actionäventyret Justice League. Resultatet är så uselt att man vill gråta blod.
Action/Superhjälte
Justice League
Regi: Zack Snyder. Manus: Chris Terrio & Joss Whedon. Foto: Fabian Wagner. I rollerna: Ben Affleck, Gal Gadot, Ezra Miller, Jason Momoa, Ray Fisher.
Det behövs inget målfoto för att kunna konstatera att Marvelstallet på sistone kört förbi DC Comics i termer av superhjältefilmatiseringar.
Det är en sak att DC (med undantag för All American Hero Stålmannen) i regel stått för en något mörkare och dystrare agenda, en annan att själva filmproduktionen inte hållit jämna steg med Marvels alster – eventuellt med undantag för Wonder Woman, en ljusglimt i det omgivande mörkret.
En speciellt stor besvikelse var Zack Snyders Batman v Superman: Dawn of Justice (2016), en film där dödsförklaringen av Stålis var det största (läs: enda) utropstecknet. När Snyder nu själv plockar upp stafettpinnen – med uppbackning av Joss Whedon som tog över efter att Snyder till följd av en familjetra- gedi slängde in handduken – startar vi i stort sett just här.
Det drar ihop sig till begravning och inte överraskande går Mörkrets makter in för att fylla det tomrum som Stålmannen lämnat efter sig. Även i övrigt är världen i kaos, fattar vi när Sigrid stämmer in i Leonard Cohens Everybody Knows (”Everybody knows the good guys lost, every- body knows the fight was fixed, the poor stay poor, the rich get rich …”).
Julafton för fansen
Poängen är att det strikt världsliga snabbt, mycket snabbt, får stryka på foten till förmån för mera intergalaktiska problemställningar. Här är det Steppenwolf ( Ciarán Hinds, maskerad till oigenkännlighet), den racka- ren, som går in för att demolera världen och allt det vi håller kärt, ungefär så.
Orsak nog att sätta hårt mot hårt, att under ledning av Batman ( Ben Affleck, som inte kommer ens i närheten av Christian Bales nattsvarta själamässa) samla ihop kavalleriet. Ställer upp gör förutom Wonder Woman alias Diana Prince ( Gal Gadot) även The Flash/Barry Allen ( Ezra Miller), Aquaman/Arthur Curry ( Jason Momoa) och Cyborg/Victor Stone ( Ray Fisher).
Vid det här laget lär den allsmäktiga fanboy-församlingen sätta i gång med sitt julfirande allt medan resten av oss helst låter bli. Och det beror inte endast på att man skulle ta illa vid sig av den populärkulturella kvantfysiken som i dag präglar superhjältegenren, nej.
Stort karaktärsgalleri
Faktum är att Justice League felar på de flesta punkter. Det säger sig självt att karaktärsutvecklingen inte får så himla mycket utrymme när hela kavalleriet ska betas av och därmed är det ont om hållhakar, om dramatisk biff.
Detsamma gäller för handlingen som är närmast obefintlig. Ja, Steppenwolf går (efter att ha lagt vantarna på diverse artefakter) in för att förstöra världen allt medan Batman och hans polare försöker sätta stopp för detta. Men sen då, ingenting, nada!?
I tjatigare laget är också den visuella dräkten som i tid och otid förlitar sig på de datorgrafiska hyssen. Plus att det Zack Snyder-patenterade ( Watchmen, Sucker Punch; Man of Steel) slow motion & fast motionstuket förlorat sin fräschör.
Sedan står vi där med ett superhjälteäventyr som varken andas eller lever, som saknar allt vad karaktär och personlighet heter. Det är så man får lust att gråta blod.