Fris i kris?

SPRåK Finlandssvenskheten, som redan länge kännetecknats av en betänklig förslumning på alla fronter, kan nu foga ytterligare ett svidande nederlag till den långa listan av tillkortakommanden. Denna gång är Barbro Allardt Ljunggren, tidigare ordförande för finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige (Fris), primus motor i ett fall som enbart torde leda till skratt på bägge sidor av Bottenviken.

Är det verkligen så att vi finlandssvenskar, som i decennier kämpat med näbbar och klor här i hemlandet för att få läsa busstidtabeller och annat viktigt på svenska, nu ska flytta till Sverige för att där bli en nationell minoritet? Hela ärendet karakteriseras av en infernalisk stupiditet och det förvånar mig verkligen att svenska staten kastat pengar på att ens behandla frågan. Och exakt vilka rättigheter är det Allardt Ljunggren avser? Ska man som finlandssvensk i till exempel Stockholm kunna fråga ”Vart e vessan?” eller ”Sku du kunna snoppa bönona?” utan att bli utskrattad?