Tilltalande om vänskapsförhållandenas dynamik
Olika former av lek, kamp, spel, ensamhet och gemenskap rullas upp i en sammanhängande svit scener i Alpo Aaltokoski Companys dansföreställning Veljet.
Dans
Alpo Aaltokoski Company:
●● Veljet.
Koreografi: Alpo Aaltokoski. Ljusdesign: Kalle Paasonen. Ljudlandskap: Aake Otsala. Kostymdesign: Taina Relander. Dans: Ahto Koskitalo, Jouni Majaniemi och Jussi Väänänen. Deep. Koreografi och dans: Alpo Aaltokoski. Ljusdesign: Matti Jykylä. Video: Milla Moilanen. Stoa, 16.11.
Om jag skulle bli ombedd att ur vår samtida dansrepertoar peka ut verk som särdeles djupsinnigt, mångtydigt och utan att skriva åskådaren på näsan, speglar parförhållandets dynamik, skulle jag väldigt snart komma att tänka på Alpo Aaltoskis Lupauksia (2000) och Together (2010). De är verk som ristar in sig i minnet och som man med stöd av egna erfarenheter avläser på olika sätt.
Nu har Alpo Aaltokoski med sina dansare Ahto Koskitalo, Jouni Maja-
niemi och Jussi Väänänen, arbetat vidare på tematiken och materialet i Together (Koskitalo och Majaniemi stod för den gedigna och intima tolkningen av den) och skapat Veljet, ett luftigt, mångsidigt och tilltalande verk om vänskapsförhållandenas dynamik.
Olika former av lek, kamp, spel, ensamhet och gemenskap rullas upp i en sammanhängande svit scener, med Aake Otsalas ljudlandskap och Kalle Paasonens ljusdesign som in- vävda element. Bilden av manlighet blir allt annat än stereotyp eller enkelriktad i denna sceniska och tidvis starkt berörande, tidvis väldigt suggestiva mosaik.
De tre dansarna är rasande skickliga och mångsidiga. De räds inte att blotta sina känsligare sidor och har dessutom alla den speciella färdighet för hårfin och gedigen framställning i och via dans som behövs för att ytterligare lyfta upp det hela. Det att helheten blir stark och intensiv beror mycket på just dessa dansares uttrycksförmåga och kvaliteter, som i verket exponeras i grupp, i duetter och i soli på olika sätt.
Scenen med energiskt uppdriven frontal aktion i tre sektioner, understrukna av ljuskvadrater på golvet och med användning av vita masker, är speciellt suggestiv.
Den kvadratiska och markanta ljussättningen blir en parallell till Alpo Aaltokoskis intensiva solo Deep, som han 17 år efter urpremiären, lika stringent och expressivt, nu framför. Deep är ett medieverk som väver samman Alpo Aaltokoskis koncentrerat expressiva dans med Milla Moilanens video.
Verktiteln är som en hänvisning till det organiskt djupa, hårfint utmejslade och sparsamt men med laddad energi framställda dansspråk, som Aaltokoski utvecklat och som följt honom genom hans långa konstnärskap. Dansen är konkret och påtaglig men genom den öppnar sig tillsynes obegränsade och växlande visioner. Här är det benstrukturen och det djuriska som fokuseras, dissekeras och varieras på olika sätt, både på scenen och i videon.