Pärlor eller svin – av fri vilja
Jag vet inte om jag blev mest generad eller ledsen då jag läste Bicca Olins svar (HBL 12.11) på Eva Sundgrens (HBL 4.11) insändare. Jag hade nog förväntat mig ett mer diplomatiskt och moget inlägg från ordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund. Vad som förvånade mig mest var att Olin så ivrigt ville förespråka ungdomars respektlösa uppförande på ett kulturevenemang.
Egentligen spelar det inte så stor roll ifall det är ungdomar eller äldre personer som betett sig illa, fastän det dåliga beteendet för all del till viss mån kan bortförklaras med att barn ännu inte lärt sig vett och etikett och att tonåringar kan tänkas testa sina gränser med flit. Dagens melodi är dock, vilket ordförande Olin själv kanske håller med om, att alla skall behandlas likvärdigt. Låt oss alltså analysera det omdiskuterade uppförandet ur annat än åldersperspektiv.
Skolelevernas beteende, som Eva Sundgren i det ursprungliga inlägget beskriver, kan gott och väl kallas svinaktigt. Personligen deltog jag inte i evenemanget ifråga och fick inte klart för mig ifall Olin själv bevittnade uppförandet hon är så snar att försvara. Låt oss dock utgå ifrån att den beskrivning Sundgren framställer är riktig. I så fall tycker jag att rubriceringen som Olin kritiserar ”Pärlor för svinen” inte är närmelsevis lika oroväckande som Olins rubrik ”Elever kan bete sig – av fri vilja”.
Menar Olin alltså att man i den ungdomskultur hon vill förespråka helt skall utesluta ”ålderdomliga” värderingar, såsom empati, uppskattning och respekt, ifall man helt enkelt inte har lust att bruka dessa? Ett hänsynsfullt beteende skall alltså inte slösas bort på onödigheter som kulturevenemang under skoltid, dit man, såsom Olin uttrycker det, ”inte själv valt att komma”?
Nu tänker jag inte räkna upp de otaliga ”onödiga” evenemang, allt från farmors brors begravning till husbolagets möte, som man under livet kanske är tvungen att delta i, fastän man inte valt det själv. Var och en kan dock i sitt stilla sinne tänka sig ett tiotal femtioåringar som sitter med mössan på och näsan i mobilen, lyssnande på Spotify och mumlande några välvalda könsord ifall prästen mässar för högljutt under kusinens vigsel.
Är detta verkligen vad Olin vill kalla ungdomskultur? Hon låter förstå att det uppförande som Sundgren beskriver är ungdomarnas egen uppfattning om ett gott beteende. Ordagrant. Menar Olin alltså att ungdomarna ifråga själva tyckte att de betedde sig väl? Tillåt mig betvivla. Om så faktiskt är fallet är det mycket sorgligt att vi lärare och föräldrar så radikalt misslyckats med att lära våra unga grunderna i medmänsklighet.
Olins hjärnsläpp får mig också att reflektera över hur det går till på Finlands svenska skolungdomsförbunds mö
Olins hjärnsläpp får mig också att reflektera över hur det går till på Finlands svenska skolungdomsförbunds möten nu för tiden.
ten nu för tiden. Jag antar att det är okej att sitta och kolla på Netflix när Olin klubbar igenom föredragningslistan, speciellt ifall man inte av ”fri vilja” valt att gå på möte just när det nya avsnittet av Riverdale publiceras.
Skämt åsido, det bekymmersamma i såväl Sundgrens som Olins inlägg är att bägge drar alla ungdomar över en kam. Som högstadielärare påstår jag att majoriteten av dagens ungdomar nog vet hurdant beteende som är hänsynsfullt och artigt, att deras uppfattning delas av äldre generationer och att såväl unga som gamla gärna för vidare dessa värderingar och även vårt fina, rika kulturarv.
Tyvärr kan vi ändå, såväl i klassrummen som utanför skolan, ja till och med i dagstidningarnas insändarspalter se en ökad avsaknad av respekt för andra, men vi skall vara försiktiga med att godta detta som kultur. I stället bör vi jobba på att förstärka de värderingar som får såväl oss själva som våra medmänniskor att känna sig respekterade och kanske på så vis uppdatera vår kultur en aning.
Och som svar på Olins fråga om vem som har rätt att bestämma att man skall stå då man sjunger nationalsången på fosterlandets jubileumskonsert; det har man själv. Och det skall vi hoppas att alla gör – av fri vilja! Fotnot Bägge rubrikerna som Emilia Lindström hänvisar till skrevs av debattredaktionen, men har täckning i texterna. Red.