Spira i Sankta Cecilias fotspår

KONSERTRECENSION

●●Spira Ensemble

Dirigent: Kari Turunen. Palestrina, Tavener, Långbacka, Wettstein, Britten, Philips, Vasks. I Pauluskyrkan 19.11.

■ Nyskriven körmusik har inte sällan en tendens att klinga antingen överpretentiöst komplicerat eller tandlöst behagligt och man kan komma att sakna en Erik Bergmans emotionellt laddade modernism eller en Einojuhani Rautavaaras intrikata traditionalism.

Få finländska tonsättare vet mera om körinstrumentets beskaffenhet än Ulf Långbacka, men även han förfaller stundtals till onödigt lättköpta lösningar. Så dock ej i den vid Spira Ensembles höstkonsert i Pauluskyrkan uruppförda Shakespearetonsättningen Sonnet 60, som är ett av Långbackas starkaste körverk.

Här skapar Långbacka med till synes enkla medel en närapå konkret påtaglig känslomässig kontaktyta till den förgänglighetsdoftande texten. Effekter som visslingar och andningar nyttjas på ett sätt som känns helt igenom fräscht och varje åtbörd förefaller meningsfull och innehållsmässigt motiverad.

Långbackas andra Shakespearetonsättning, Orpheus’ Lute (2016), berörde inte på riktigt samma nivå, men nog klingade kören rasande snyggt även här. Vilket för övrigt gällde även kanadensiske jazzmusikern Eric Wettsteins (f. 1988) Karin Boye-tonsättning Allting rymmer du, som serverade några verkligt läckert avfattade harmonier.

Spiradirigenten Kari Turunens programhelheter är kanske inte direkt auditivt utmanande, men alltid dramaturgiskt och tematiskt genomtänkta – i söndags fungerade musikens skyddshelgon Sankta Cecilia som röd tråd – och även den här gången kontrasterades nyskriven musik på ett lyckat sätt mot äldre tongångar.

Palestrinas Cantatibus organis och engelske senrenässansfiguren Peter Philips Cecilia virgo gjordes med en överlag fräsch och föredömligt transparent tonbildning, vilket i och för sig gällde även Benjamin Brittens krävande W.H. Audentonsättning Hymn to St. Cecilia och John Taveners (1944–2013) stämningsfulla Annunciation.

Piedzimsana (Födelsen) är ett av lettiske vokalexperten Peteris Vasks mest ambitiöst upplagda körverk och här lockade Turunen maximala uttrycksmässiga kontraster ur sina alerta sångarled, som förvisso hör till det närmaste en hyfsad professionell nivå man i dagsläget kommer på amatörbasis i vårt land.

Effekter som visslingar och andningar nyttjas på ett sätt som känns helt igenom fräscht och varje åtbörd förefaller meningsfull och innehållsmässigt motiverad.