Uselt ledarskap, navelskåderi och stel byråkrati sänkte Nokia
Dåligt ledarskap och en oförmåga att hänga med i den internationella utvecklingen blev Nokias fall, enligt författarna till en ny bok om Nokias uppgång och fall.
Det var uselt ledarskap, en byråkratisk matrisorganisation och intern rivalitet som förvandlade Nokias globala framgångssaga till en veritabel kollaps. Den slutsatsen drar författarna Yves Doz och Keeley Wilson i boken Ringtone: Exploring the Rise and Fall of Nokia in Mobile Phones. Boken presenterades av Yves Doz på Aalto-universitetets finska handelshögskola i Helsingfors på onsdagen.
– Nokia är ett unikt fall i affärsvärldens historia. Bolaget genomgick en rekordsnabb tillväxt och en lika snabb kollaps. Jag har försökt förstå varför Nokia gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Därför skrev jag boken, säger Yves Doz.
Författarna utgår från tre olika hypoteser som testas systematiskt i den kronologiska genomgången av bolagets historia. Doz har intervjuat 25 före detta toppledare från Nokia och därtill förlitat sig på oberoende expertis och en lång rad skriftliga källor i sina analyser.
Enligt Doz växte problemen till sig 2004 då bolaget filade på organisationsdiagrammen och införde en toppstyrd matrisorganisation som gjorde det svårare för mellanchefer att fatta egna beslut. Vid ungefär samma tidpunkt lämnade flera kunniga ledare bolaget. Till exempel Sari Baldauf och Matti Alahuhta övergav Nokias ledningsgrupp för andra uppdrag.
– Ett annat problem var att Nokia förblev in i det sista ett väldigt Finlandsfixerat bolag som samtidigt opererade på en global marknad. Detta försvårade den kulturella förståelsen för sättet att göra affärer i till exempel USA och Japan där Nokia misslyckades kapitalt, säger Doz.
Enligt Doz ledde det kulturella navelskåderiet till att Nokia försummade globaliseringen av företagets ledning och personal i en situation då man hade behövt rekrytera kunnig expertis som hade bra koll på de nyaste trenderna i utvecklingen av mjukvaruarkitekturen. Bland annat därför klamrade man sig fast i det otympliga operativsystemet Symbian med näbbar och klor trots att det inte lämpade sig för alla Nokias produkter.
– Nokia koncentrerade sig på att tillverka fler produkter i stället för att storsatsa på produktutvecklingen och tänka futurum. Företagets ledning greppade inte den teknologiska utvecklingen där allt mer digitalt innehåll flyttade till nätet på underhållningsindustrins villkor, förklarar Doz.
Enligt Doz minskade Nokias benägenhet att ta risker då den globala marknadsandelen av mobilförsäljningen närmade sig 40 procent. Man förlitade sig på sådant som hade fungerat tidigare och satsade inte fullt ut på att anpassa smarttelefonerna till den det paradigmskifte som var på gång.
På samma gång led bolaget av elefantsjukan. I samband med fusionen mellan Microsoft och Nokia höll sig Microsoft med 5 000 ingenjörer medan Nokia hade omkring 15 000 anställda ingenjörer.
Ju större organisation, desto tyngre byråkrati.
Enligt Doz kännetecknades Nokia på 1990-talet av samma hungriga entreprenörsanda som i små tillväxtbolag. Efter 2004 var Nokia ett konservativt skepp som stävade vidare mot isberget.
– Det var inte Apple och Samsung som bidrog till Nokias fall. Det var Nokias eget ledarskap och den egna organisatoriska uppbyggnaden som bidrog till att man inte hängde med i den internationella utvecklingen, säger Doz.