Normerna för hur man visar empati och respekt förändras

BETEENDE Med anledning av alla svar (HBL 22.11) på mitt svar på Eva Sundgrens insändare i debatten om beteende vill jag förtydliga några saker.

Att förstöra för andra med flit är naturligtvis aldrig okej, och det är det ingen som har sagt. Att anklaga oliktänkande debattörer för att vara omogna, eller för hjärnsläpp, är inte ett exempel på vare sig hänsyn eller respekt, som den här debatten egentligen handlar om. Tanken med min insändare var att väcka diskussion om beteendenormer och hur de förändras. Inte att påstå att alla som gick på konserten betedde sig bra.

På en privat tillställning får man själv också bestämma reglerna. Där kan man förvänta sig att alla står när nationalsången sjungs. Men annars har vi andra inte rätt att ta illa upp av ett beslut som inte angår oss.

Ingenstans i arbetslivet eller vuxenlivet deltar man i kulturevenemang mot sin vilja (inte heller farmors brors begravning eller husbolagets möte kan man bli tvingad på). Artister förtjänar alltid att publiken respekterar dem och deras konst. Om då någon inte är intresserad av att följa med programmet borde hen definitivt själv få fatta beslutet att stiga upp och gå ut, och ges möjlighet till det. Det här, och att utvärdera upplevelsen genom dialog med studerande och elever efteråt, hade varit korrekta sätt att handla också av skolpersonal som störde sig på skolungdomars beteende; inte att tillrättavisa dem på HBL:s debattsida.

Vi behöver inte fler solokörare i samhället, men den viktiga insikten kommer ingen att få genom tvång. Man lär sig inte heller respektera andra eller andras sätt att se på världen genom att tvingas in i en form, och komma ut på andra sidan som en perfekt avbild av samhällets alla normer. Däremot lär man sig mycket av att själv bli bemött med respekt, och genom dialog.

Vi är många människor som delar på vårt kulturarv, vi har alla traditioner som är viktiga för oss och sådana som vi inte bryr oss lika mycket om. Det är inte en åldersfråga, utan en fråga om att känna sig själv och sin kultur. Ungdomskultur är inte enbart att sitta med mössan på, men det är bredare än folkmusik, jazz och konstmusik. Skolan ska vara den plats där unga människor kan mötas, lära sig saker och därefter göra informerade val. Ibland är det valet att inte delta i ett konsertbesök.

Bara för att uttryck och ordspråk en gång uppstått betyder det inte att man kan eller ska använda dem om de är respektlösa. I civiliserat, respektfullt språkbruk liknar man inte någon grupp vid svin. Också de etablerade etikettsreglerna kan ifrågasättas och brytas. Skolan har en viktig uppgift i att lära ut normkritik. Det betyder att man före en konsert, utflykt eller möte med gäster i skolan går igenom, diskuterar och ifrågasätter de normer och förväntningar som finns. Då har alla en möjlighet att njuta och delta till fullo, men också att spräcka de omotiverade stereotypierna kring beteende.

Kanske kunde vi också förvänta oss ständigt lyhörd elevoch studerandepublik, eller åtminstone i högre grad, om skolorna och de som organiserar kulturupplevelser av det här slaget tog hänsyn till målgruppen redan i planeringsskedet. Varför går skolorna aldrig på rockkonserter? Varför kan man inte integrera telefonen i en klassisk konsert? Skolorna ska som konstaterat ha en allmänbildande roll, och en mångdimensionell användning av mobiltelefonen börjar så småningom höra dit.

I styrelsen för Finlands svenska skolungdomsförbund sitter man också av fri vilja, eller rättare sagt av vilja att göra livet för skolungdomar bättre. Om någon hellre vill kolla på Netflix hoppas jag att hen moget fattar beslutet att inte söka till styrelsen åtminstone just då. Vi har en härlig, kompetent styrelse som debatterar mycket mer respektfullt än många av HBL:s insändare den här veckan.

Empati, uppskattning och respekt är inte ålderdomliga värderingar, men normerna för hur man visar dessa förändras. Goda sociala färdigheter är till syvende och sist subjektivt. Förändringen är bara ett faktum som vi alla, oavsett åsikt, får leva med.

Ungdomskultur är inte enbart att sitta med mössan på, men det är bredare än folkmusik, jazz och konstmusik.