Behöver småbarn pekplattor?

SMåBARNSPEDAGOGIK Samhällets svar på barnträdgårdslärarbristen är att utbilda fler till branschen och att sätta resurser på att bland annat införskaffa pekplattor för över en miljon euro, i enlighet med ett beslut som Helsingfors stad fattat. Detta argumenteras med att det hör till folkbildningen att också små barn ska lära sig digital kompetens och röra sig tryggt på internet.

Vi som studerar småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet ställer oss kritiska till detta. För det första borde resurserna direkt gå till att höja lönerna och statusen för ett av de viktigaste yrkena i samhället så att arbetslivet skulle locka och för det andra borde gruppstorlekar och teambildningen inom personalen ses över. Stress är inte en ovanlig faktor och om inte personalen samstämmer påverkas daghemmets inre miljö markant som i sin tur påverkar barnet.

Att mitt i detta sätta resurser på att förbättra nätuppkopplingen på daghem och satsa på barnens digitala kompetens låter fatalt. Speciellt barn under skolåldern som är känsligast för den eventuella strålningsrisken behöver trygga rutiner, lugna varma pedagoger som jobbar i ett fungerande team och plats för lek både ute och inne. I stället för att uppmuntra småbarn till appar, kreativa eller inte, kan de tas ut i skogen, få äta färsk mat som är tillredd samma dag och möta välmående personal i stället för ambulerande vikarier.

Vi som också är småbarnsföräldrar vill inte höra att våra barn använt pekplattor på dagis, vi tror på att kreativitet och inlärning i allt arbete med barn handlar om pedagogens närvaro och vi ser inte att införande av elektronik stöder det. Det är bland annat övning på social kompetens, empati, jämlikhet, lekens skapande och läkande kraft som upptar barnens dagar. Behöver detta ännu stödas av appar och dokumenteras? Ser vi det lilla barnets behov egentligen? Vi anser att det är en obefogad oro att barn i 1–5-årsåldern skulle bli utan något om daghemmen inte använder teknologi som pekplattor i sin pedagogik.