Nya sidor av livet på gräddhyllan
När den populära tv-serien Solsidan blir film får dramat ta plats. – Det är ganska tröttsamt att se en film i en och en halv timme om man bara sitter och skrattar men inte riktigt bryr sig om personerna man ser, säger Felix Herngren som regisserar och spe
Avsnitten på 22 minuter blir långfilm när den svenska succéserien Solsidan visas på vita duken. Men också innehållet får mer djup vid sidan av det komiska.
Det är nödvändigt, menar regissören Felix Herngren.
STOCKHOLM En jättelik plansch med karaktärerna ur Solsidan pryder biografens vägg vid Hötorget i centrala Stockholm. På ett hotell invid möter skådespelare och regissörer journalister. Intresset är stort och förväntningarna högt ställda när tv-serien blir film.
Det är två år sedan vi senast mötte Mickan och Fredde, Anna och Alex samt Ove och Anette i ”gräddhyllan” Saltsjöbaden. Då hade komediserien visats i fem säsonger – den första gjordes 2010 – med tittarsiffror på till och med 2,5 miljoner per avsnitt.
Också i Finland har Solsidan varit så populär att den har fått en egen inhemsk version.
En Solsidan-film var det tal om redan för sex år sedan, berättar Måns Herngren som tillsammans med brodern Felix Herngren har regisserat den – Felix Herngren spelar också Alex.
Men de valde att inte skynda med den, väl medvetna om fallgropar och risker när avsnitt på 22 minuter ska ersättas av en film på en och en halv timme.
– När tanken om en skilsmässa mellan Anna och Alex dök upp kände vi att det är en ganska bra grund för filmen. Det tar så lång tid att skilja sig, medan många av tv-avsnitten utspelar sig på en vecka, säger Måns Herngren.
För ja, det är skilsmässoprocessen som står i fokus, och med den också nya karaktärer i form av nya kärlekar.
En annan fördjupning jämfört med serien är att Freddes pappa dyker upp, mycket olik sitt överklassbarn. Fredde ifrågasätts dessutom allt mer av sin egen son som nu blivit tonåring. För Ove och Anette Sundbergs del finns det en sorg i form av barnlöshet, som ändå enligt Måns Hengren tacklas på ett sätt som inte saknar komiska inslag.
Filmen har premiär i Sverige på fredag (och i Finland i mellandagarna), men enligt Måns Herngren har en del som redan sett den sagt sig bli berörda.
– Det tycker vi som humorister är väldigt roligt, när folk säger att de gråter. Att vi kan få folk att skratta vet vi, men att vi får folk att gråta också.
Allmängiltigt
Josephine Bornebusch, Mickan, säger att serien som långfilm gör att de inte behöver spela lika mycket på skämten, det blir mer tid för drama helt enkelt.
Till en början var det flera tv-kanaler som sade nej till Solsidan-serien när skaparna försökte sälja in den. Att den sedan blev så omtyckt tror Måns och Felix Herngren beror på handlingen och att den låg rätt i tiden.
– Vi har ju jobbat lite på att försöka gestalta problem som många människor har kring att vara människa, en god hustru och man, en god pappa och mamma och bra kompis. Åtminstone när vi började med Solsidan var det inte så många humorserier som var inriktade på det, säger Felix Herngren.
Enligt Måns Herngren var komedi på tv dessutom då i hög grad förknippat med sketcher – och det sketchaktiga är något som Solsidangänget har försökt undvika.
– Man tror på karaktärerna, även om Ove är lite skruvad. Det är riktiga människor liksom. Och hur viktigt är det att handlingen utspelar sig i just Saltsjöbaden (även om filmen delvis är förlagd till likaså lyxiga Torekov)? – Egentligen inte alls. Det är en väldigt vacker och fin miljö och vi tyckte det är viktigt att är familjer som har det ganska bra ekonomiskt ställt – det blir roligare att se en rik familj ha stora problem än att se en familj som kämpar med pengarna som också har problem, det blir lätt lite tragiskt då, säger Felix Herngren som ändå menar att dessa fina områden finns i så gott som varje stad.
– Det här är ju en historia där människor som bor i Skärholmen kan se hur det är att bo i Saltsjöbaden och att det inte är så jävla stor skillnad när man kommer ner i botten, säger Sven Wollter, som spelar Freddes pappa.
Lever med karaktären
Malin Cederbladh säger att det är speciellt att få göra samma karaktär i tio år och menar att Anette Sundberg på gott och ont har blivit en del av hennes liv.
– Anette är ju ganska gränslös och ängsligt lagd. Jag märker direkt när vi ska börja filma att jag blir väldigt spänd i käkarna och i nacken. Det sitter rent fysiskt. Samtidigt som jag tycker hon är jätterolig att göra. Hon är ett eget universum på något sätt.
Mia Skäringer säger att hennes Anna, outsidern från landet, har ”Solsidan-anpassat” sig och kommit in i gänget.
– Sen kan man ju kanske irritera sig på sin karaktär ibland. Jag har sagt till manusförfattarna att jag inte orkar vara så arg och gnällig hela tiden, att det blir jobbigt att höra på Anna kan jag själv tycka.
Manuskriptet är skrivet av en man, Jesper Harrie och regin står två män för. Bland annat har gruppen Grotesco, vars serie visas på SVT nu, lyft fram utmaningen för kvinnor att komma till tals inom komik.
Enligt Mia Skäringer är den diskussionen relevant. Hon säger att de tre som spelar de kvinnliga huvudkaraktärerna i Solsidan talat en hel del om det, och också ”blivit lyssnade på”.