Distansundervisning.
I skolorna i östra området i Helsingfors kan fjärdeklassarna läsa tyska tack vare ett försök med undervisning över nätet – på det sättet kan läraren hålla lektion i fyra skolor samtidigt. Daniel Winter och Fred Hedberg är två av de sju fyror i Botby grund
Något försenade kliver läraren Sebastian Freudenthal och fem fjärdeklassare in genom dörren till det tidigare eftiset, en del av skolkomplexet vid Botby grundskola i Helsingfors. De har traskat genom snögloppet från de tillfälliga paviljongerna en bit bort för att ha dubbeltimme tyska – i paviljongerna fungerar inte nätet för tillfället. Och nätet behövs för att läraren Jaana Arola och de sammanlagt 21 eleverna i Botby grundskola och Nordsjö, Brändö och Degerö lågstadieskolor ska kunna stå i kontakt med varandra.
Tillsammans bildar de en lagom undervisningsgrupp, men var för sig hade antalet elever per skola – mellan två och sju – inte nått upp till minimikravet på tolv elever per grupp. Av samma orsak har det ofta inte blivit något annat A2-språk än engelska i stadens svenskspråkiga skolor, även om tyska och franska ingår i språkprogrammet – i princip. A2-språket är det andra främmande språket eleverna läser i grundskolan, efter finskan som inleds i årskurs två i de svenskspråkiga skolorna i staden.
Det är det här problemet man nu försöker råda bot på genom pilotprojektet med tyska på distans, som inleddes den här hösten.
– Tekniken har varit ett bekymmer i början, men nu går det bättre. Och idén är ju strålande, utan distansundervisningen hade det inte blivit någon grupp. Men det finns fortfarande mycket att utveckla, säger tyskläraren Jaana Arola.
Varje gång lär man sig någonting nytt.
– Första gången vi alla loggade in hörde jag 21 elever plus bakgrundssorl i mina hörlurar, chattrutan var jätterolig att skriva allt möjligt i tyckte eleverna och då allas bild dök upp på skärmen i en liten ruta var det mycket vinkande och grimaser. Det tyckte eleverna var jättekul, berättar Arola.
Så nu har alla sina mikrofoner avstängda utom läraren, och i chattrutan får man lov att hålla sig till saken – annars kan Arola ta bort den.
Allt finns på datorn
Freudenthal plockar fram elevernas datorer och hörlurar, och eleverna loggar vant in. På varje dator finns tyska flaggan fasttejpad, så att åtminstone de här datorerna inte ska vandra i väg någon annanstans på onsdag eftermiddag. I en skola på 200 elever är de 20 datorerna i flitig användning.
Det är bara ett aber på den här tysklektionen: Arola kan inte logga in och stadens it-stöd svarar inte på telefon. Det betyder att eleverna får jobba lokalt i sina egna grupper och skolor. Det är ändå ingen fara eftersom Arola för varje lektion laddar upp hela innehållet på programmet OneNote, komplett med övningar, ljudfiler, spel och uppgifter. Och i varje enhet finns en assistent eller lärare närvarande som ser till att elevernas uppmärksamhet inte börjar vandra för mycket.
– Genom att lektionernas innehåll finns på datorn kan också den som är sjuk egentligen göra allt hemifrån, och man kan alltid gå tillbaka och öva och läsa på till exempel inför prov. Väldigt mycket jobb är det nog då det inte finns något motsvarande material från tidigare, men nu då jag en gång har gjort det är det förstås lättare ett annat år, säger Arola.
För att det ska vara rättvist ambulerar hon mellan skolorna, så att alla elever ska få träffa läraren ibland och vice versa. Och det är just kontakten och den muntliga kommunikationen som fortfarande lämnar övrigt att önska. Då alla kommunicerar bara via sin egen dator kan det vara svårt att få grepp om hur det går för var och en.
– Det som jag skulle vilja utveckla är den muntliga kontakten med eleverna. Det kan ofta kännas som om jag håller monolog och de andra lyssnar, och just talandet är ju en viktig del av språkundervisningen. Men nu har vi fått konferensmikrofoner, dem ska vi testa nästa gång. Då kan varje enhet sitta vid samma dator och prata i samma mikrofon med de övriga grupperna, säger Arola.
På önskelistan finns också storskärmar, så att de olika enheterna både kunde se och höra varandra i grupp.
Och Arola tar till kreativa lösningar där det går.
– Det är svårare att ha koll på vad eleverna lär sig. Men ett sätt är till exempel att eleverna får banda sig själva. Sedan kan eleven lyssna på sig själv och jag kan lyssna och kommentera om det behövs.
”Trump” mot ”Obama”
Precis inför rast beslutar sig tekniken för att samarbeta och Arola kan logga in inför dubbeltimmens andra del. Dags för en ny rundringning till assistenter och lärare i de andra enheterna: Vi fortsätter via ACP. Det står för Adobe Connect Pro, som är programmet som gruppen kommunicerar genom.
Små porträttrutor dyker upp på Arolas skärm då eleverna loggar in.
– Vinka om du hör min röst, uppmanar Arola och det rör på sig i rutorna.
– Guten Tag! Skriv på chatten hur du mår – på tyska, uppmanar Arola, och svaren dyker upp i chattrutan i rask takt.
Sedan blir det spel. För det behövs såväl dator som telefon, och eleverna tar ivrigt fram sina mobiler. Den som svarar rätt och snabbast i en frågesport med tio ord vinner. ”Donald Trump”, ”Ich bin”, ”Obama” med flera ansluter sig snabbt till spelet – det här gillar eleverna.
Sedan blir det uttalsregler, högläsning och glosor också.
– Det är jätteroligt att använda datorer, kommenterar Cedrik Packalén och Fred Hedberg efteråt. Och inte svårare att lära sig på distans, tycker de.
– Jag har lärt mig mycket både om datorer och tyska, säger Packalén.
De har inga invändningar, utan tycker att det funkar bra.
– Fast ibland har det ekat i lurarna så jag hört allt tre gånger, säger Packalén.
– Men annars går det nog bra att hänga med, säger Hedberg.
De ville båda hellre läsa tyska än engelska som andra språk på lågstadiet.
– Jag kan redan engelska, jag har rest ganska mycket. Min storebror har också läst tyska som andra språk, säger Fred Hedberg.
– Engelska lär man sig ändå. Den finns överallt, konstaterar Cedrik Packalén.