Alliansfrihet stärker säkerheten

NATO Jag tackar för ett fiffigt svar av Per-Erik Lindholm (HBL 23.11) fast han misstänker att jag inte känner historien. Sverige sålde visserligen järnmalm till Tyskland under andra världskriget, men också kullager och luftvärnskanoner till England. Ett neutralt land förhåller sig neutralt och servar då antingen ingendera eller vardera parten (det senare med klirr i kassan). Schweiz är förstås ett annat exempel, så Lindholms tes om att neutralitet-alliansfrihet inte skulle vara möjligt under ett storkrig håller fortfarande inte.

Jag håller däremot helt med Lindholm om att vi medborgare i Finland inte borde gå med på att vårt land skulle bli en ”lydstat” och att vi måste få fatta våra egna beslut. Precis just därför bör vi inte gå in i en militärorganisation som Nato! Efter en sådan fadäs skulle beslut som intimt rör oss fattas i Washington D.C., Gustaf Mannerheims, J.K. Paasikivis och Urho Kekkonens legat till oss är inte bundet till den tid dessa män verkade, utan var klokt baserat på geografi och historia.

Henrik Lax’ insändare (HBL 23.11) var av en annan art. Han kritiserar först min åsikt, men säger sedan genast (för säkerhets skull?) att det inte är sagt att det vore klokt att söka medlemskap i Nato. Lax baserar sitt argument på ”Rysslands fullskaliga angrepp på den västliga samhällsordningen” (sic!). Har han glömt att Ryssland avsade sig kommunismen för 25 år sedan? Lax hänvisning till utrikesminister Sergej Lavrovs uttalande på en presskonferens i januari, som har kommenterats (http://kkrva. se/djupt-orovackande-signaler/), målar åtminstone i mitt tycke bara fan på väggen och motsvarar inte alls vad Lavrov verkligen sade.

Det att Ryssland motsätter sig finländskt Natomedlemskap har helt naturliga och ganska självklara militära säkerhetsorsaker och ett beslut av Finland att inte bli medlem skulle stärka säkerheten i Norden. MåRTEN WIKSTRöM Helsingfors