Dålig inomhusluft kan ge miljardnota

Regeringen lanserar ett åtgärdsprogram för att råda bot på de omfattande mögel- och fuktproblemen i inomhusluften i offentliga byggnader. Riksdagen välkomnar programmet, men undrar vem som ska betala.

Bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) presenterade åtgärdsprogrammet ”Ett decennium av sunda lokaler” i plenum i går. Detaljerna i programmet är fortfarande oklara, men målet är att åtgärda de omfattande fukt- och mögelproblemen som plågar hundratusentals finländare som arbetar i skolor, daghem och andra offentliga byggnader fram till 2028. Åtgärdsprogrammet omfattar inte privata byggnader.

– Målet är att de som är sjuka ska få ändamålsenlig vård och att så få som möjligt ska bli sjuka i framtiden, säger Tiilikainen.

Oron för de drabbades hälsa var något som så gott som alla riksdagsledamöter tog upp i sina anföranden, bland annat Vänsterförbundets partiordförande Li Andersson.

– Bland utlänningar är Finland känt för sin rena natur och friska luft, men själva pratar vi om dålig inomhusluft och mögelproblem. Upp till 800 000 personer drabbas av mögel- och fuktproblem dagligen i våra daghem, skolor och hem, varav största delen är kvinnor.

Johanna Karimäki (Gröna) lyfte fram de mögeldrabbades rättigheter.

– Dessa människor förtjänar att bli hörda och få korrekta diagnoser. Vi behöver en egen vårdenhet för personer som lider av fukt- eller mögelproblem, säger Karimäki.

Uppföljning av byggandet

Ett annat spår i debatten var kvaliteten av byggarbetet. Flera riksdagsledamöter lyfte fram det så kallade effektivitetstänkandet, som förutsätter att byggandet sker så snabbt som möjligt, vilket ökar riskerna för slarv. Även de komplicerade ansvarskedjorna kom upp. Flera ledamöter ansåg att frågan om vem som ansvarar för en fukt- eller mögeldrabbad byggnad bör bli tydligare.

Riksdagsledamoten och arkitekten Anders Adlercreutz (SFP) ansåg att ett bra sätt att förebygga fukt- och mögelskador i byggnader skulle vara att kontinuerligt följa upp byggnadernas kondition.

– Konditionsgranskningar, till exempel med hjälp av mögelhundar, bör vara en kontinuerlig process. Jag föreslår att granskningarna genomförs med till exempel två års mellanrum och att byggnader som klarar granskningen får ett certifikat som placeras synligt på utsidan, på samma sätt som livsmedelsmyndigheternas certifikat placeras utanför restauranger, säger Adlercreutz.

Även Aki Torniainen (C) ansåg att ett serviceprogram för byggnader vore en bra idé.

– Det ska finnas klara regler och åtgärder för hur byggnader och byggnadsmaterial ska skötas.

Ett dyrt problem

I åtgärdsprogrammet, som preciseras i mitten av december, finns inga löften om extra anslag till kommunerna – tvärtom. ”Någon statlig finansiering för fastighetsägare ingår inte i åtgärdsprogrammet”, står det i upplysningen. I stället ska man utreda vilka verktyg kommunerna har till sitt förfogande med givna resurser.

Dock väckte frågan om finansiering ingen desto större debatt i går.

SFP:s Thomas Blomqvist, som i likhet med resten av ledamöterna anser att åtgärdsprogrammet är ett steg i rätt riktning, påtalade ett problem i det ekonomiska arrangemanget.

– När kommunerna inleder åtgärderna kan det leda till nedskrivningar av gamla byggnader. Samtidigt har regeringen bestämt att kommunerna ska balansera sina ekonomier inom fyra år. Är det möjligt att få dispens i den här frågan, eftersom det annars blir väldigt svårt för kommunerna att balansera sina budgetar.

Riksdagen uppskattade att de årliga kostnaderna för dålig inomhusluft rör sig mellan 450–1 000 miljoner euro.