Man skall inte tvinga någon till beröring

BERöRING Juri von Bonsdorff lyfter upp (HBL 26.11) ett viktigt diskussionsämne: flickornas och kvinnornas rätt till att bestämma över sina egna kroppar. Från mitt perspektiv blir analysen dock bristfällig. Kanske för att kroppsligheten i dagens samhälle är en rätt annorlunda upplevelse för män och kvinnor.

Då man uppmuntrar flickor att själva bestämma vem de vill att berör dem är det inte att säga att farfar är en potentiell pedofil eller att farbror Jack är motbjudande. Det är att säga att flickan själv får bestämma över sin kropp. Hennes kropp är inte en belöning. En kram må te sig som en oskyldig, söt, gest för utomstående, men om kramaren själv känner sig obekväm i situationen är det inget sött över det. Man kan tacka för presenter på många olika sätt, till exempel genom att säga tack. Är man trygg med att kramas kan man göra det.

Det gäller inte bara flickor. Har ni märkt hur vuxna kvinnor ofta kramas, men män skakas det hand med? Fast man som kvinna skulle sträcka fram handen i god tid tycker många att de ändå har rätt att kramas. Med män gör samma personer inget åt det hållet, utan skakar hand på tryggt avstånd. Det är inte okej, det är att tränga sig på kvinnans privata område och säga att jag har rätt till beröring fast du signalerar att du inte vill det.

Att säga rakt ut i situationen att man inte vill kramas upplevs som avogt och rakt ut fientligt. Så skall det inte vara. Alla har rätt att bestämma över hur, när och av vem de berörs.