Idrottarna får ta smällen som vanligt
● Systemet kunde inte fungera utan att idrottsutövarna var personligen involverade.
En av nyckelfraserna i det 46 sidor långa dokumentet, där internationella olympiska kommittén IOK förklarar skidstjärnan Alexander Legkovs livstids avstängning. Med systemet avses den ryska dopningskonspirationen, som den disciplinära kommissionen liknar vid ett schweiziskt ur. Legkov: ett av kugghjulen, väl medveten om sin roll.
● Den omtalade McLarenrapporten har fått hård kritik, bland annat av internationella skidförbundet Fis antidopningsexpert Rasmus Damsgaard (HBL 22.11). Det finns inga positiva dopningsprover som bevis – tvärtom, Legkov och de andra avstängda ryssarna har gett hundratals negativa dopningsprover före och efter OS i Sotji.
Bevisen består av indicier – vittnesmål, mejl och raspiga provrör som ser ut att ha blivit öppnade för att byta ut idrottsutövarnas urinprover mot rena. Tillsammans utgör de en komprometterande helhet, som IOK:s disciplinära kommission lägger hela sin tyngd bakom.
● Det är viktigt att komma ihåg att samma rättsprinciper inte gäller i dopningsmål som i kriminalrätt, där det står till åklagaren att bevisa den åtalades skuld bortom varje rimligt tvivel. Enligt internationella antidopningsbyrån Wadas kod räcker det med att etablera vad som sannolikt har skett.
IOK har redan avstängt 23 ryska idrottsutövare och diskvalificerat dem från OS i Sotji, bland dem guldmedaljörer och silvermedaljörer. Det lär komma fram fler namn inom de närmaste dagarna.
● Den internationella olympiska kommittén står inför en svår situation. IOK-chefen Thomas Bach har låtit förstå att han inte vill utestänga Ryssland helt från OS i Pyeongchang. Men om idrottsutövarna bara varit kuggar i ett schweiziskt urverk, hur kan IOK låta dem bära hela skulden?
Systemet för att manipulera dopningsprover var ett av de värsta bakslagen någonsin mot de olympiska spelens integritet och anseende.
Den disciplinära kommissionen, ledd av Denis Oswald, skräder inte orden. Samuel Schmids kommission, som närmare granskat den institutionella dopningskonspirationen som omtalas i McLarenrapporten, har ännu inte blivit klar med sitt arbete.
● Det är lätt att säga att IOK förlorar sitt ansikte och sin trovärdighet om Ryssland får delta i Pyeongchang. Men inverkar det faktiskt på den stora publikens intresse för OS? Nix. Ur en kommersiell synpunkt är det smartast att bara straffa några individer och låta showen fortsätta. Inte minst för att det skulle vara en katastrof om ryssligan KHL skulle bojkotta OS. Folk har bra minne, men kort. Minns ni på rak arm hur många idrottsutövare som blivit diskade efter återanalyser av dopningsprover i OS i Peking och London? Hundra, typ. Föreställ er kalabaliken om det skett under OS. Nu? Whatever.
● Så IOK-pamparna kommer att låta ilskna efter sitt möte i december – och samtidigt betona att man inte ska bestraffa oskyldiga (touché) och dröja kvar i det förflutna. Going through the motions. IOK kan försöka tvinga ryssarna att tävla under neutral flagg, men Bachs goda vän Putin skulle bli utom sig av ilska. Eller så kör man Rio-alternativet: låt idrottsförbunden besluta. Ishockeyns IIHF och skidsportens Fis vill åtminstone inte ha ett kollektivt straff, så i så fall blir det inget av.
● Under tiden måste Fis besluta vad man gör med de avstängda skidåkarna. Det verkar inte klokt att de är avstängda av IOK, men fria att tävla i Fis-lopp. Kommer säkert en kommuniké i dag, innan världscupen fortsätter i Lillehammer. Fis kanske vill vänta tills idrottens internationella skiljedomstol Cas behandlat ryssarnas klagomål. Skidpamparna har väl redan glömt längdåkarnas öppna brev förra året, där man vädjade om hårdare tag mot dopning.
Svårt. Idrottsförbunden vill inte ha dopningsskandaler, för de förstör sportens rykte lika mycket som själva dopningen. Ändå ligger det också i deras intresse att ha rent spel.