De finländska judarna som stred vid Nazitysklands sida
Judiska soldater i Armeeoberkommando Norwegen som tilldelas det svastikaformade tyska järnkorset för tapperhet vid fronten. Det här lät så absurt att författaren John Simon bestämde sig för att gräva djupare. Resultatet blev en släktroman om de finländska
– Överallt utrotade nazisterna judar, men i Finland stred judar och tyskar sida vid sida mot Sovjetunionen under fortsättningskriget. Strax intill tyskarnas läger vid fronten fanns en judisk tältsynagoga. Inte en enda av de 267 judiska soldaterna i den finländska armén skickades till koncentrationsläger, tvärtom skulle flera belönas med tyska förtjänsttecken. Vad tusan? Jag förstod ingenting, säger den amerikanskfödda författaren John Simon.
Simon, som gjort en lång karriär på hissgiganten Kone och tidigare skrivit en kritikerrosad biografi om miljardären Pekka Herlin, började rota i arkiven för att förstå paradoxen. Han läste in sig på facklitteraturen om judarnas historia i Finland och den vådliga finländska balansakten mellan stormakterna under andra världskriget. Simon intervjuade också judiska krigsveteraner och deras efterkommande, plöjde genom brev och fick tillgång till slutna arkiv.
Sju års arbete utmynnade i verket Mahdoton sota (Det omöjliga kriget), en berättelse om den finländska judendomens historia centrerad kring tre generationer i en fiktiv släkt.
– Boken är både fågel och fisk, ett slags kombination av fackbok och roman. Det är en berättelse som genomgående bygger på noggranna efterforskningar och autentiska källor. Jag vill göra den här osannolika historien känd för en bredare publik och förklara mekanismerna som gjorde judarnas situation vid den finländska fronten så unik, och det görs bäst i berättelseform, säger Simon.
Mellan Skylla och Karybdis
Han tar avstamp i hur det gick till när de första judiska soldaterna fick kejserligt tillstånd att slå sig ned i Finland kring mitten av 1800-talet, militärer som hade tjänat 25 år i tsarens armé sedan de tvångsvärvats som unga pojkar. Simon följer den fiktiva judiska släkten genom de stora brytpunkterna i Finlands historia: storfurstendömets tid, självständighetsförklaringen, krigen.
Benjamin, en av huvudpersonerna och finländare i tredje generationen, inkallas för att strida i fortsättningskriget. Hans vapenbröder kommer från den nation som samtidigt avrättar miljoner judar i Östeuropa. General Hjalmar Siilasvuos III:e armékår är underställd tyska Armeeoberkommando Norwegen som ansvarar för det nordliga frontavsnittet.
– Jag försöker föreställa mig hur det kan ha varit att åka till fronten som judisk soldat för att slåss mot Sovjetunionen vid Nazitysklands sida, att avancera mot Röda armén framför tyska linjer. Visste man från vilken riktning kulorna skulle komma? Framifrån eller bakifrån? säger Simon.
– Utomlands är den här situationen obegriplig för de flesta, och det var den till en början också för mig. En seger mot Sovjet betyder judarnas undergång. Vid nederlag utplånar Josef Stalin Finland. Men när jag började intervjua judiska veteraner förstod jag att det kanske inte var så
ofattbart ändå. ”Vi var finländare och det var viktigt för oss att försvara vårt land”, svarade många av dem, och det var det judiska samfundets officiella inställning, fortsätter Simon.
En stor del av de 267 judiska soldaterna hade redan kämpat i vinterkriget, då konstellationen såg annorlunda ut. När fortsättningskriget bröt ut och soldaterna kallades tillbaka till sina enheter föll det sig enligt Simon naturligt att hörsamma kallelsen – trots Adolf Hitlers budskap om att Finland kämpar vid Nazitysklands sida i storanfallet mot Sovjetunionen.
Simon lyfter fram två huvudorsaker bakom det judiska samfundets förhållningssätt till fortsättningskriget.
– Judarna hade kämpat för sina medborgerliga rättigheter i Finland genom att framhålla att de älskade det här landet lika mycket som andra finländare, att deras barn är födda här och att de är redo att försvara landet med liv och lem om det behövs. När kriget kom måste löftet hållas.
– För det andra: om en del av judarna skulle ha vägrat slåss för Finland hade det gett nazistiskt sinnade krafter anledning att säga: titta nu, de är ett ofosterländskt patrask precis som vi sagt, de är inte värda att betraktas som medborgare. Det skulle ha drabbat hela det judiska samfundet.
Skulle dekoreras med hakkors
Vid fronten sticker de judiska soldaterna inte under stol med sina rötter, tvärtom reser man till exempel en tältsynagoga i närheten av tyskarnas läger. Tyska soldater och finländska judar umgås vid fronten, tyska militärer gör respektfulla besök i synagogan.
Judiska soldater föreslås rentav få det tyska järnkorset för sina insatser vid fronten, men ingen tar emot utmärkelsen. Officeren Leo Jakobson vid huvudstaben stryker till exempel själv sitt namn från listorna över dem som ska premieras, berättar Simon.
Trots tryck från Tyskland nekar den finländska regeringen att vidta åtgärder mot finländska medborgare med judiskt ursprung. Vid fronten behövs alla krafter som står till buds.
Däremot deporteras åtta judiska flyktingar som skickas raka vägen till Auschwitz-Birkenau. Frågan är nära att fälla Finlands regering.
– För att regeringen inte ska splittras mitt under brinnande krig går man in för en kompromiss där man utlämnar de här åtta personerna, men samtidigt drar gränsen där, åtminstone för stunden. Det är den här typen av finländsk pragmatisk, konservativ och kompromissökande hållning som jag kan finna otroligt frustrerande, men som samtidigt kan ha räddat både Finland och de finländska judarna, säger Simon.
Simon anser det bevisat flera gånger att Finland hade hållit sig utanför världskriget om det bara varit möjligt.
– Man kunde inte svara Stalin ”okej, vi gör som du vill”, för det Stalin ville var att radera hela Finland från kartan. Det var ett krig vid Tysklands sida, men inte för Tyskland, säger Simon.
Med sin bok, som även finns som engelskspråkigt manus, vill Simon också öka den internationella kännedomen om Finlands vägval under andra världskriget. Samtidigt upplever han att bokens tema är högaktuellt.
– De saker man kämpade för finns i förgrunden också i dag, till exempel i flyktingkrisen, där en fientlig våg länge varit på uppgång i både Europa och USA. Jag hoppas Finland står upp för sina värderingar. Jag försöker föreställa mig hur det kan ha varit att åka till fronten som judisk soldat för att slåss mot Sovjetunionen vid Nazitysklands sida, att avancera mot Röda armén framför tyska linjer. Visste man från vilken riktning kulorna skulle komma? Framifrån eller bakifrån?
John Simon
författare