Mycket våld, få skyddshem

Våld i nära relationer går att förebygga, men mycket arbete återstår.

Finland är ett av de EU-länder där kvinnorna upplever mest våld i nära relationer. Ändå når vi inte ens nära Europarådets rekommendationer för antalet skyddshemsplatser. Nästa år öppnas fyra nya skyddshem, men också efter det är vi långt ifrån rekommendationen om 500 platser.

Den goda nyheten är att det går att göra någonting åt våldet. Men det behövs mer förebyggande arbete.

– De som jobbar inom basservicen måste kunna identifiera våldsamma situationer och ledsaga folk vidare till den hjälp de behöver. Också barnen måste få stöd för sina upp- levelser, säger utvecklingschefen Tiina Muukkonen vid Förbundet för mödra- och skyddshem.

Att köra 85 kilometer i timmen tycks ofta vara en nästan nationell nödvändighet. Det är lite över den allmänna hastighetsbegränsningen och där i det rörelsemomentumet vill många vara av två huvudorsaker.

Det ena är att vi alla tror oss vara snäppet bättre förare än genomsnittet. Det andra är att livet är jäktigt och att vi tycker att man inte ska förlora dyrbara minuter på vägen i vårt glest bebyggda land.

På det spåret gick också remissdebatten om den nya vägtrafiklagen i riksdagen förra veckan. Över så gott som hela partiskalan handlade det om hur fort man får köra, om risken att bli fast samt vad man då får betala. Riksdagsdebatten öppnades av musikern Mikko Alatalo (C) som sade sig i sitt liv ha kört tre miljoner kilometer.

Ingen ska säga att det vi funderar på i vardagen inte reflekteras i parlamentet. Där tände man på ett lagförslag där fortkörningslappen allt oftare ska vara en avgift än ett straff för ett brott. Räkningen från kamerastolpen ska skrivas ut på fordonet, inte på föraren. De små böterna sänks. Maxhastigheterna för specialgrupper av fordon höjs.

Mindre spott spilldes då i riksdagen på annan trafik, som till exempel cyklisterna som sägs ha över 120 olika situationer då de i lag står i möjlig konflikt med andra i trafiken.

Ingenting alls sades om den stora fråga som trafikminister Anne Berners (C) lagförslag också bäddar för – den förarlösa tekniken. Robotstyrning ska kunna ta över allt från den sövande landsvägskörningen till att styra förarlösa robotbilar som redan nu glider fram i slutna projektmiljöer.

Ett första steg i lagen är att det klassiska gula strecket som förbjuder omkörning ska bli vitt – för att en maskin inte kan läsa den gula färgen.

Att riksdagen en hel kväll debatterar fortkörning och kamerastolpar säger någonting om vilken nästan religiös plats bilkörningen har i våra sinnen – som symbol för frihet och för känslan av att behärska fysiken omkring oss när vi susar fram 30 meter i sekunden.

Ändå kommer vi att få vänja oss av med mycket av singelbilismen för att våra miljö- och klimatmål kräver det. Inom 20 år från nu ska utsläppen från trafiken ner radikalt. För det räcker det knappast enbart med bättre bilar, de behöver också bli färre, och våra åkmönster förnyas.

Det sägs att det aldrig ska lyckas på landet. En framtidssimulering som biltillverkaren Opel och det tyska järnvägsbolaget Deutsche Bahn lät göra i norra Bayern visar ändå vad som är möjligt.

I en landsbygdsregion med 65 000 invånare beräknade man att över 120 000 dagliga resor skulle gå att sköta med omkring 1 800 bilar – de flesta av normal taxistorlek, en femtedel av dem stortaxi. Det dagliga behovet, som kunde variera, gick att optimera digitalt. Den största tillåtna tidsförlusten från att köra själv var tio minuter och den maximala omvägen för att ta med någon annan passagerare högst en kilometer på fem.

En europeisk privatbil står i dag 95 procent av tiden; de här fordonen skulle i ett digitalt system rulla upp till 100 000 kilometer per år – och trygga en viss ständig efterfrågan på nya bilar hos biltillverkarna.

Torsdagens riksdagsdebatt om fortkörning visar hur mentalt låsta vi är vid att tillbringa vårt liv vid egen ratt – där vi förlorar mycket tid vi kunde använda till annat.

Om hörnet ligger att vi kan låta bilen styra sig själv så snart vi kommit ut på landsvägen, medan någon i bilen tar itu med jobbmejlen, en planerar arbetsdagen eller en tar en extra tupplur. Och eftersom vi inte längre har bråttom så kan roboten hålla de där lagstadgade 80 kilometrarna i timmen.