Vänstern måste ta till sig friheten för att överleva
Ruurik Holm förutspår att vänsterpartierna förlorar sin relevans om de fastnar i kollektivismens träsk och struntar i dagens melodi, den individuella friheten.
Konsulten och filosofen Ruurik Holm är aktuell med boken Yksilönvapaus – tulevaisuuden hyvinvointivaltion peruskivi. Budskapet är att högern inte har ensamrätt till att förespråka individuella friheter och att frihet inte är ett hinder för ett rättvist samhälle.
– Frihet är ett mycket svårt begrepp och de flesta har bara en ytlig förståelse av vad det innebär. Det finns inte särskilt mycket diskussion kring frihet i Finland och därför har jag valt att belysa det i min bok, säger Holm.
Holm är före detta vänsterpartist och tidigare chef för partiets tankesmedja.
– Vasemmistofoorumi erbjöd inte längre en miljö där jag kunde jobba med det jag tycker att en tankesmedja borde jobba med. Våra åsikter gick för mycket isär.
Numera driver han ett konsultföretag och trivs med att vara utanför partipolitiken. Han jobbar med att göra akademisk kunskap tillgänglig och användbar för bland annat företag.
– Företagsverksamhet är också på sätt och viss politiskt. Välfungerande företag kan förändra samhället, till och med snabbare än partierna. Partipolitik har ganska tröga mekanismer med stor institutionell friktion. Det blir svårt att tänka själv, säger Holm.
Vill återuppliva vänstern
Holm riktar mycket kritik åt vänsterns passivitet. Hans ideal är ett progressivt vänsterliberalt parti som uppmuntrar till individuella val, autonomi och företagsamhet.
– Det råder ingen tvekan om att vänsterpartierna inte har hängt med i moderniseringen. Man har inte uppfattat individens frihet som en drivkraft utan snarare något man måste motverka. Inte som en positiv målsättning, utan som en metod för de starka att underordna de svagare. Visst kan det också vara det, om friheten är orättvist fördelad.
Holm ser ändå individuell frihet som en slags mänsklighetens kärna, något som i dagens läge inte går att bortse från. Om vänstern ska överleva lyckas det bara på ett sätt: det gäller att vara redo att börja från rent bord, formulera slagkraftiga budskap och hitta en visionär. Holm räknar upp exempel som Olof Palme och Tage Erlander.
– Li Andersson är enligt mig en bra politiker med bra image och en intelligent person. Men tyvärr har hon åtminstone hittills inte visat sig vara en politisk visionär, vilket partiet uttryckligen skulle behöva. De behöver någon som ritar upp riktlinjer och förklarar varför vänstern finns, vad partiet strävar efter och hur vänsterrörelsen skiljer sig från vad den var för 50 år sedan.
Vänsterförbundet har under de senaste åren lockat många unga väljare och nya partimedlemmar, men Holm tror att många av dem dras just till den traditionella vänstern. De varken vill eller orkar förnya partiets strategi.
– Varför har inte de unga slängt ut de gamla partimedlemmarna? Det skulle definitivt ha skett på 70talet. De är nöjda med hur partiet är nu, medan jag ser att konceptet inte är hållbart.
Holm säger att det nu skulle finnas rum för en vänsterrörelse, men att partiet har stagnerat.
– Vi har en borgerlig regering som för en stark högerpolitik samtidigt som Vänsterförbundet har en lyskraftig ordförande, men trots det ligger gallupstödet på bara åtta procent.
För att ha någon egentlig samhällelig makt borde Vänsterförbundet bli ett medelstort parti, menar Holm. Trots att han gärna vill, tror han in te att partiet är redo att göra de ändringar som krävs.
– Jag är i det avseendet pessimist, jag tror inte att Vänsterförbundet kommer att göra det.
Ett steg högerut ligger socialdemokraterna, som också har stött på svårigheter. Holm har svårt att kunna föreställa sig en framtid för SDP.
– Gallupstödet sjunker i långsam men stadig takt och inga förändringar har skett på länge. Medelåldern är över 65 år.
Holm rekommenderar också en grundläggande reform för SDP om partiet vill undvika att tyna bort.
– De är fortfarande så fästa vid arbetarrörelsen. Det krävs en ofantligt stor revolution för att få partiet på fötter, men jag vet inte vem som har krafter till det.
Ser potential i De gröna och SFP
Holm anser att de övriga partierna har lyckats bättre med att modernisera sig. Det betyder inte att han stöder deras politiska verksamhet.
– Samlingspartiet har klarat av att uppdatera sig från den gamla högern som byggde på kyrkan, hemmet och fosterlandet. Jag tycker ändå inte att de följer sin egen ideologi, att de driver en äkta marknadsinriktad politik, utan att vissa starka grupperingar och större företag prioriteras framför den fria marknaden.
De gröna är ett relativt ungt parti, som under Ville Niinistös ledning lyckades växa till en av de större aktörerna.
– Vi får se om Touko Aalto lyckas, hittills har det inte gått bra. Aalto har gjort anspråk på statsministerposten, men enligt mig borde han först göra lite politik, säger Holm med ett skratt.
Han tror att De gröna har stor kapacitet att bli ett stort och progressivt parti som motvikt till Samlingspartiet.
Centerns framgång är däremot en gåta för Holm.
– Jag ser fortfarande Centerns existens som en kuriositet. Hur är det möjligt? Finns de finländska rötterna fortfarande på landsbygden?
Holm saknar ett borgerligt liberalt parti i Finland.
– SFP riktar sig så tydligt till de svenskspråkiga väljarna att det underminerar deras chans att bli ett stort parti. Ibland har de försökt locka finskspråkiga väljare, men med ganska liten framgång. Kanske invandrare kunde vara deras grej. Det förutsätter att språkfrågan inte är så dominant.
Holm ser ändå stor potential i SFP, det enda partiet som i dag driver en högerliberalism i Finland. Trots att partiet är brokigt, behöver det inte alls ses som en nackdel.
– Den svenskspråkiga politiken borde uppdatera sin strategi från början till slut, detsamma gäller medierna. Med gamla läror klarar man sig inte längre.
De enda partier som Holm inte tror ett dugg på är Sannfinländarna och avhopparna Blå framtid.
– Som tur splittrades Sannfinländarna och jag hoppas att deras stöd hålls under tio procent. Det är det enda finländska parti som jag hoppas att aldrig klarar sig.