Här kommer gardet.
Översergeant Markus Virtala och chefskapellmästaren Pasi-Heikki Mikkola är redo för årets upplaga av slottsbalen. Gardets musikkår med 198 år på nacken står för militärmusiken under handskakningen. Senare under kvällen blir det dansanta evergreens i form
Sekunderna tickar långsamt. Så ger första adjutanten en signal till Gardets musikkår med följden att Jägarmarschen dundrar i gång och dörrarna till Rikssalen öppnas för gästerna.
Chefskapellmästaren och musikmajoren Pasi-Heikki Mikkola vet hur de där sekunderna känns. Det var han som höjde dirigentpinnen under handskakningen som i fjol i snitt sågs av 2,6 miljoner finländska tittare.
– Lite pirrigt var det. Dörrarna som öppnas mot Rikssalen, ljuset, de vackra dekorationerna, gästerna i sina högtidsdräkter och presidentparet som står och väntar. Det är en upplevelse som etsar sig fast på näthinnan, säger han.
Gardets musikkår uppträder under varje statsbesök, och är därför i presidentslottet flera gånger om året. Men att uppträda på slottsbalen i de svarta uniformerna är ändå något alldeles speciellt. Vad rör sig i huvudet på en chefskapellmästare strax innan balen inleds? – Man tänker på det första stycket och i vilken takt det ska inledas. Man ser sig också runt och insuper stämningen.
Översergeanten och trumpetisten Markus Virtala kommer i år att få uppleva sin åttonde slottsbal.
– Det är den finaste fest som finns i hela landet. Det är en heder och ära att få vara med och spela där, säger han.
För tvtittarna är musiken en naturlig del av slottsbalen. För musikerna innebär årets stiligaste fest också ett musikmaraton som heter duga. Med undantag av några korta pauser är det fullt kör i tre timmar. Förutom att vara uthålliga måste musikerna också vara lyhörda.
– Vi får inte spela för högljutt eftersom presidentparet måste kunna höra vad gästerna säger under handskakningen, säger han.
Fyra valser
I år dirigerar PasiHeikki Mikkola dansmusiken. Repertoaren har han tagit fram i samråd med översergeant Eero Saunamäki och med presidentparet. Saunamäki leder Gardets Combo som uppträder efter dansmusiken.
Presidentparet dansar alltid den första valsen, som i år är Valse Lente av Oskar Merikanto.
– Den första valsen är viktig för dem, eftersom det är de som inleder dansen tillsammans. Av den anledningen har de funderat noga på vilken vals som inleder dansmusiken, säger Mikkola.
På repertoaren står även Lasse Mårtensons Jurmo, Jean SibeliusValse Lyrique och Johann Strauss den yngres An der schönen blauen Donau. De här tre styckena har alla framförts i samband med dansmusiken under presidentparets tidigare slottsbaler.
Efter valserna skruvas tempot upp då det bjuds på evergreens som Satumaa, Armi, Paratiisi och Leila.
Föräldralös blev finsk kompositör
Jean Sibelius är den tonsättare som kommer att spelas mest flitigt under hela balen. Det beror på att hans musik ligger president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio varmt om hjärtat, berättar försvarsmaktens överkapellmästare och musiköverstelöjtnant Jyrki Koskinen. Det är han som dirigerar musiken under handskakningen i år.
– I år spelar vi också ett mindre känt verk av Sibelius. Hans Promotionsmarsch är från 1919 och härstammar från universitetets promotion.
En kuriositet under årets bal är att man framför grekiskbulgariska Alexis Apostols Marsch.
– Apostol blev föräldralös under ryskturkiska kriget och man kan säga att Finska gardesbataljonen adopterade honom, säger Koskinen.
Alexis Apostol blev senare försvarsmaktens första överkapellmästare och kompositör.
En svettig avslutning
Ända sedan 1952 har musiken under handskakningen avslutats med Hector Berlioz Marche Hongroise. Stycket är en ”svettig uppgift som nästan aldrig tar slut”, menade musikmajoren Raine Ampuja i tidskriften Seuras specialutgåva om slottsbalen som kom ut i fjol.
– I sig är stycket inte så långt, men vi spelar det så länge det behövs, säger Markus Virtala.
Berlioz komposition spelas om och om igen tills balens sista gäster kommit in genom slottets ingång på Norra Esplanaden.
– Det gäller att konstant titta till vänster på vilka gäster som kommer in genom dörren medan man dirigerar, säger Jyrki Koskinen.
Diplomaterna tågar in samtidigt som Marche Hongroise börjar spelas. Den äldsta diplomaten kommer först. Jyrki Koskinens knep var att memorera namn och utseende på en del diplomater för att veta när orkestern skulle börja spela stycket.
Att spela Marche Hongroise är inte längre lika svettigt efter att man på slottet bytte ut de tidigare så kraftiga lamporna som behövdes för tvsändningarna.
– Varmt är det fortfarande. Luftkonditioneringen blåser på musikernas fötter, men om huvudet är det varmt, säger Virtala.