”Ett land, ett land, ett litet land är byggt vid världens nord, med svett, med blod, med upplyft hand av regn, av sten, av luft, av sand hur älskad än vår moderjord: vårt land är byggt av ord.”

I Runebergs anda skaldar kulturchef Fredrik Sonck om landet och världen

FREDRIK SONCK

Ett land, ett land, ett litet land är byggt vid världens nord, med svett, med blod, med upplyft hand av regn, av sten, av luft, av sand hur älskad än vår moderjord: vårt land är byggt av ord.

Det barn som föds vet ej ditt namn; i döden är det gömt. För den som flyr är det en famn ett hopp om fred, en skyddad hamn Men vi som frihetsdrömmar drömt har fädrens ofärd glömt.

Vårt land var fattigt, men blev rikt där hade skalden fel, vårt överflöd är helt unikt men delas alltmer ojämlikt Vår stolthet är ett sorgespel ett mörker i vår själ.

Vårt land är slutet, skall så bli om det är vårt begär. Men skall vår framtid vara fri vi måste fråga: Vem är vi? Och vart vår egenkärlek bär om världen slutar här?

Visst kan det älskas i vår tid för att det byggs med lag, för rätten hos var individ till liv, till tro, till röst, till frid för skogars sus, för vattendrag; för att det finns i dag.

Men allt i världen, som är svårt och som gör ont i den och som är kallt och fult och hårt – det måste också vara vårt. Vårt ansvar kan vi bära än om landet föds igen.

Så blomma, brist då ur din knopp, var inte längre skygg! Se, ur vår kärlek kan gå opp ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Av nya ord din framtid bygg: Bli fri, bli glad, bli trygg!