Familjefeelgood på paradisö
Man skulle inte tro att kvällens seriestart The Durrells (2016–) bygger på tre självbiografiska böcker, men så är faktiskt fallet. Orsaken är den skruvade, humoristiska handlingen – i centrum står en färgstark och smågalen familj som år 1935 flyttar från Bournemouth i England till den grekiska ön Korfu.
Bara flytten i sig är ju inget man gör så där bara, för att man får nog och behöver miljöombyte, men så är det i serien.
Mamman (Keeley Hawes)i familjen, som dessutom är änka, drar till Korfu med sina fyra barn – tre nästan vuxna tonåringar, och en pojke vid namn Gerry (Milo Parker).
Det är han som är alter ego till författaren Gerald Durrell (1925– 1995) vars självbiografiska böcker serien alltså baserar sig på. Durrell var brittisk naturvetare, zoolog, naturvårdare, författare och tv-programledare. Även den lille Gerry i serien är mycket intresserad av djur av alla de slag, och på Korfu är djurlivet vitalt. Det här är berättelsen om en bohemisk familj som lever i nuet utan att låta sig nedslås av alltför grava bekymmer för morgondagen. De är fattiga som kyrkråttor, och hemma är det högljutt och kaotiskt. Läser man på lite om familjen framgår det att Durrell både verkar ha lånat ur verkligheten och tagit sig friheter, eller om det kanske är seriens manusförfattare Simon Nye som gjort det. Brodern Larry (God’s Own Countryaktuella Josh O’Connor), som liksom i serien var författare, flyttade i verkligheten till Korfu tillsammans med sin hustru, inte tillsammans med sin mamma och sina syskon som i serien.
Också själva handlingen verkar ta sig vissa fiktiva friheter för det händer smått otroliga saker. När familjen anländer till Korfu flyttar de bara in i ett övergivet hus utan att någon protesterar.
Snart kommer någon släpande med en äldre grekisk kvinna (Anna Savva) som inte talar någon engelska, och hon blir frivillig hushållshjälp utan att få betalt. Och tonårsdottern (Daisy Waterstone) ligger så långt före sin tid i feministisk medvetenhet att alla ens fördomar om trettiotalets könsroller kommer på skam.
Så någon verklighetstrogen skildring av hur det var att flytta till Korfu på trettiotalet är detta knappast. Snarare är det feelgood och verklighetsflykt med miljöer och kläder som är en njutning för ögat. Sällan har väl att vara fattig invandrare skildrats så här sorglöst och bohemiskt chict.
Yle visar den första säsongen på sex avsnitt. Två säsonger finns, en tredje är på väg. Yle TV1 19.00
malin.slotte@ksfmedia.fi
MALIN SLOTTE