För 300 år sedan och just i dag
De okuvliga av Lars Strang är en historisk roman om Stora ofreden – eller är den kanske en roman om det som händer någon annanstans än i Finland just nu?
Lars Strang De okuvliga
Vilda förlag 2017
De okuvliga är en berättelse om två österbottniska familjer under Stora ofreden, 1714–1721. Smedssönerna Henrik och Abraham väljer olika flyktvägar när ryssarna kommer. Henrik med familj flyr hela långa landvägen till Umeå, medan Abraham med sin gömmer sig först i en jordhåla under sin lada, sedan – när kosackerna bränt ladan – i en hemlig nybyggd stuga i skogen. Ett intrigredskap som ibland kan vända katastrof till överlevnad är en person vid namn Ivan Hako, ryssen som står i tacksamhetsskuld till Henriks och Abrahams far Anders.
Boken är en uppföljare till Smedjan vid sundet (2016, Scriptum) som handlade om hur brödernas far, smeden Anders från staden Gamble Karleby, i mitten av 1600-talet blev inkallad till armétjänst för att delta i kung Karl X Gustavs krig i Polen och Danmark.
Drygt 400 sidor av De okuvliga blir det och en hel del lär man sig på vägen, om man som jag inte funderat så mycket på just den här delen av vår historia tidigare. Lars Strang har inte spillt tid på grubbel över huruvida folk på 1700-talet uttryckte sig språkligt eller emotionellt annorlun- da än i dag, eller på stilens estetiska kvaliteter. Han förklarar snarare än gestaltar, han berättar sin historia rakt upp och ned och ur allvetande berättarperspektiv, mycket ordentligt så att ingen ska trilla av intrigen.
Samma avgöranden i dag
Inget märkvärdigt på det hela taget, men särskilt i första halvan av berättelsen finns en pockande och uppfordrande undertext som gör att jag lägger mina estetiska invändningar åt sidan och blir gripen av berättelsens allvar och aktualitet. Vi läser om hur de två familjerna på var sitt håll skall bedöma hur stor faran är, och bestämma sig för att gömma sig eller fly, avvakta eller återvända hem. Vi vet också att miljoner familjer på flykt från Sudan, Irak, Syrien, Afghanistan ... står inför precis samma livsviktiga och hjärtskä-
rande val. När måste man i väg, när är det för sent, vad ska man ta med och hur långt skall man solidarisera sig med grannen som är i samma situation men har lite sämre förutsättningar att komma i väg?
En turkisk väninna citerade för inte så länge sedan en syrisk bekant: ”Jag levde ett trevligt medelklassliv i ett fint bostadsområde utanför Damaskus. En morgon steg jag ut genom dörren och hittade min grannes huvud på trappan.” Det här tänker jag på när jag läser om de bestialiteter Strangs personer bevittnar på sitt eget gårdstun – en dräng som halshuggs, en granne som torteras tills han blir angivare, en dotter som rövas bort som sexslav, en piga som våldtas och torteras – och som utspelar sig just nu någonstans i världen.
Därför är ofattbart många människor på flykt i dag, på samma sätt som Henrik Smedssons och hans familj som utblottade kommer till ett Umeå som välkomnar dem med armbågen. Och andra gömmer sig med fara för sina liv, som Abrahams familj, och hoppas att stormen av våld och förstörelse skall blåsa över, och att det skall bli något slags fred så att man kan få komma hem igen.