Odell och Persbrandt granskar sig själva
Den galna konstnären och den galna skådespelaren. Det är huvudrollerna i Anna Odells nya filmprojekt med Mikael Persbrandt – som landat mitt i metoo-rörelsen. – Det är just det som rörelsen handlar om som jag har fokuserat på, säger Odell.
Tanken med Anna Odell untitled är bland annat att hon själv och Mikael Persbrandt ska utforska de mediala, offentliga bilderna av sig själva. Det sker i filmens värld med hjälp av ett antal alter egon, där andra skådespelare gestaltar olika sidor hos de båda huvudrollsinnehavarna.
– Jag har ju varit känd som den galna gränslösa konstnären, som man inte vet vad hon kan hitta på. I den här filmen leker jag med det, berättar Anna Odell.
– Mikael är ju känd som den gränslösa, karismatiska, vilda, tidigare supande och knarkande, men också otroligt begåvade skådespelaren. Det är en av ingångarna.
”Stressat mig”
Filmprojektet har under hösten fått ytterligare aktualitet i och med att inspelningarna har sammanfallit med både metoorörelsen och Mikael Persbrandts öppenhjärtiga memoarer som kom ut nyligen.
Odell, som inte hunnit läsa boken än, säger att höstens händelser inte påverkat vare sig manuset eller filmen. Däremot har en del frågor väckts om att det är just Mikael Persbrandt som hon jobbar med.
– Det enda som kan ha stressat mig är när jag märker att människor runt omkring blir rädda. ”Kan man fortsätta att jobba med Mikael”? Det är det jag tycker är läskigt, för tidigare har alla velat jobba med Mikael. Det har väl stressat mig lite grann, samtidigt som jag haft en tro på ett samhällsförnuft i slutänden.
I studion i Trollhättan är det bara två inspelningsdagar kvar när en lätt kaotisk pressträff har klämts in. Det går snabbt när journalisterna slussas från den inledande presentationen och in i Anna Odells rum i filmen, där hennes alter egon redan väntar. Mikael Persbrandt tar kort därefter emot i ”sitt” rum, framför en öppen garderobsvägg med prydligt upphängda kläder.
”Bot och bättring”
Att filminspelningarna sammanfaller både med metoo och med hans memoarer har gett bra tillfällen till reflektion, konstaterar han.
– Filmen är i samma landskap och min bok är emellanåt också i samma landskap, säger Persbrandt.
– Det är en veritabel orkan som har slagit in med full kraft, jag ställer mig helt och fullt bakom den saken, att riva ner gamla patriarkala strukturer.
Samtidigt har han själv i högsta grad varit en del av just de strukturerna, medger Persbrandt. I pressmaterialet för filmen beskrivs också hur han i offentlighetens ögon har kommit att representera ”alfahannen” – det vill säga en man som tar för sig och lever ut sina begär, ibland på omgivningens bekostnad.
– Jag har själv fostrats in i strukturer när jag kom till Dramaten under tidigt 1980tal, det var ju rena 1700talsmönster jag växte upp och skolades in i, säger han.
– Jag har naturligtvis varit en del av den och jag beskriver en del av det i min bok, nu gör vi en film om det. Jag tycker att jag får en otrolig resa, i något slags självreflektion och eftertanke, bot och bättring.