Fänrik Ståls sägner

● Och så firade Finland sitt första sekel som självständig stat med pompa och ståt i alla landsändar. Överallt sjöngs Vårt land, som blev vår nationalsång redan 1848, nästan sjuttio år innan Finland utropade sin självständighet. Det är intressant i och för sig, för den berömda Floradagen 13 maj 1848 då studenterna för första gången sjöng Vårt land på Gumtäkts ängar i Helsingfors, var Finland ett autonomt storfurstendöme under Ryssland. Några direkta självständighetssträvanden fanns inte ännu då; däremot hade nationalismen vaknat överallt i Europa och det var i den fosterländska andan som den blivande nationalskalden Johan Ludvig Runeberg skrev sin Fänrik Ståls sägner där Vårt land med elva verser är den första dikten.

Visserligen berättar Fänrik Ståls sägner om kriget 1808– 1809, då Sverige förlorade Finland, men som fosterländskt epos saknar det motstycke. Det handlar om hjältemod och kamp för hembygden och de vardagsvärden som är viktiga för oss alla. De namngivna hjältarna i sägnerna är historiska personer. Det finns sålunda människor som kan säga att någon anfader har stått förebild för någon dikt.

Fänrik Ståls sägner blev genast omtyckta och allmänt lästa. Den andra samlingen kom 1860. Den inleds för övrigt av den dikt som vid sidan av Vårt land lär vara den mest populära och citerade, nämligen Sven Duva, den som börjar med ”Sven Duvas fader var sergeant …” Den modige, men lite enfaldige ynglingens äventyr har också förevigats på film.

I årtionden hörde sägnerna till den obligatoriska läsningen i skolorna och fortfarande finns det äldre människor som kan citera långa stycken ur den. En del dikter har tonsatts; själv minns jag Gamle Hurtig med den ålderdomliga första raden ”Aldrig brusto ord vid bivuaken” där just ordet bivuak var synnerligen främmande. Senare har det moderniserats till bivack och betydelsen är läger.

Runeberg själv lär ha sett sina sägner som diktverk, men eftervärlden har betraktat dem som historiska dokument. De framkallade en patriotism, som kom till synes särskilt under våra senaste krig, då många soldater bar exemplar av dikterna i sin ränsel. Sägnerna översattes tidigt till flera språk, bland dem ryska och franska, men framför allt till finska.

Nu i samband med republiken Finlands hundraårsjubileum fick Fänrik Ståls sägner en ny aktualitet som ett slags sammanhållande länk genom decennierna.