Ekonomin förenar EU och Turkiet
Å ena sidan avskyr den turkiska ledningen väst. Å andra sidan vet den hur centrala marknaderna i väst är för Turkiets välfärd. – EU borde binda förbättringar i handelsrelationerna till krav på förbättringar i människorättssituationen, säger professor Kema
Turkiets nuvarande ledning ogillar det som EU och väst står för. Samtidigt vet den hur beroende den turkiska ekonomin är av väst. Den här dubbelheten borde EU utnyttja, säger professor Kemal Kirişci.
Kemal KiriŞci hörde till rådgivarna till som länge framgångsrikt banade väg för ett pro-europeiskt Turkiet. Från sin professur i Istanbul följde och arbetade Kirisc med långköraren, processen om ett turkiskt EUmedlemskap.
Sedan kan man säga att allt rasade samman. Efter kuppförsöket 2016 har rättstaten och de demokratiska institutionerna försvagats i Turkiet.
Från EU:s sida nådde relationen sin bottennivå när Tysklands förbundskansler Angela Merkel i höstas meddelade att hon skulle jobba för att förhandlingarna om ett turkiskt EU-medlemskap skulle avbrytas.
Kemal KiriŞci håller ändå hoppet levande. Han är i Finland för att presentera sin bok Turkey and the West: Faultlines in a Troubled Alliance (Turkiet och väst: Skiljelinjer i en pressad allians), där han argumenterar för att det finns fundamentala faktorer som förenar EU och Turkiet och att chansen för en nystart i relationen ligger att pragmatiskt bygga vidare på gemensamma ekonomiska intressen.
Turkiet gör det ändå inte lätt för sig.
– EU-medborgare fängslas och landets president säger att tyskarna beter sig som nazister, exemplifierar KiriŞci som numera jobbar vid Brookings Institution i Washington DC i USA.
Hur hamnade vi här? KiriŞci beskriver hur den nuvarande makteliten hämtar sin styrka i en ideologi där Turkiet entydigt hör till den muslimska världen. Han ser likheter mellan president Recep Tayyip Erdoğan AKP och egyptiska Muslimska brödraskapet som arbetar för en muslimsk stat. Ledningen för Turkiet tycker hjärtligt illa om det som väst står för.
Berättelsen kunde sluta där. Ett omaka par som går skilda vägar. Men då glömmer man den delade ekonomin.
– Turkiet är mycket bundet till väst genom institutioner och handel. Det är Nato, OECD och många fler. Investeringar från väst dominerar och de investeringarna har bidragit till att göra turkiska varorna konkurrenskraftiga. Banden kan helt enkelt inte kapas av med ett slag, säger KiriŞci.
Banden går inte heller att ersätta med andra band. Relationen till Ryssland är alltför osäker och handeln med Ryssland kan inte alls jämföras med handeln med EU. Turkiet har inte heller någon råvara som olja att luta sig tillbaka mot för att sedan strunta i bilaterala handelsrelationer. Det osäkra läget i Mellanöstern gör att marknaderna där inte heller är ett alternativ. Kina är inte heller att räkna med – landet är skeptiskt till Turkiet på grund av landets islamistiska politik.
Kvar blir Europa där banden går tillbaka tusentals år. Relationen är mångbottnad och går långt utöver politiken och ekonomin. Ett exempel är KiriŞci själv som talar en del svenska efter att ha bott i Sverige i slutet av 1970-talet.
– Det finns en konsensus i Turkiet om att landets bästa år var när relationen till EU var som bäst, säger KiriŞci.
Grogrunden för en förbättrad relation finns enligt KiriŞci i Turkiet trots den giftiga atmosfären. Frågan är ändå vad som skulle få politikerna i EU att åter lita på politikerna i Ankara? Den turkiska antivästliga retoriken gör inte saken lättare.
EU behöver ändå Turkiet, säger KiriŞci. Företagen i EU, som de tyska bilföretagen, behöver den turkiska marknaden. Politiskt behöver EU Turkiet på sin sida i det globala maktspelet där EU:s roll riskerar att försvagas.
KiriŞcis pragmatiska råd till EU är att göra som man gjorde när tullunionen mellan EU och Turkiet utarbetades på 1990-talet.
– Koppla förbättringar i handelsrelationerna till krav på förbättringar i människorättssituationen, säger Kemal KiriŞci.
Det finns en konsensus i Turkiet om att landets bästa år var när relationen till EU var som bäst.