Två syskonsjälar delar och dissekerar livet i realtid
Sonja Ahlfors och Joanna Wingren publicerar sin privata chatt.
Schildts & Söderströms har skapat en ny genre: chattboken. Någon hatar oss igen består av Facebookdiskussioner mellan skådespelarna Sonja Ahlfors och Joanna Wingren, vänner och kolleger i den feministiska och normkritiska fria teatergruppen Blaue Frau som funnits alltsedan 2005.
Boken är ett konstverk i sig, med fantasifulla och träffande illustrationer i kollagestil av grafiska formgivaren Johan Isaksson, som sedan 2011 gjort allt grafiskt material för Blaue Frau.
Det är en lika enkel som smart idé att publicera en chatt rakt upp och ner. Egentligen är det ju heller inte en ny genre utan en modern version av brevväxlingsromanen. Det är något som fascinerar med att få ta del av privata diskussioner som förts utan en tanke på att någon annan någonsin skulle få höra/ läsa dem. Jag får intrycket att chatten är ocensurerad (förutom att de flesta namn strukits över med svart tusch). Något urval har så klart gjorts, men väldigt utlämnande är det som finns med i boken i alla fall. Det är modigt att publicera privat kommunikation av det här slaget; Ahlfors och Wingren blottar verkligen sitt innersta.
Det är en bok att sluka på en enda sittning – man dras in i de vindlande diskussionerna om smått och stort och blir nyfiken på att få veta mera om kvinnornas liv och tankar. Man kommer dem nära in på livet och kan inbilla sig att man känner dem.
Livet
Någon hatar oss igen är en djupt mänsklig bok. I den möter vi två kvinnor mitt i livet och det är just så komplicerat, förvirrande och köttigt som livet är. Kvinnorna är både sköra och starka. Båda är ensamstående mammor, men rätt lite handlar det om barnen. En hel del handlar det om män. Tinderdejter, vem som varit flörtig eller kanske inte varit det, vem man kunde tänka sig att ligga med eller inte. Och om kärlek – skyddslöshet, ovisshet, kaos. Det handlar också om utseende: fulhet, skönhet. Och om heterohets. Diskussionerna är rappa, roliga, pinsamma, direkta.
Inte nog med att ”någon hatar dem igen”, kvinnorna verkar också hata ganska många: det blir många överstrukna namn då de pratar om vem som sagt och gjort vad och vem de aldrig kunde tänka sig att jobba med igen, till exempel.
Wingren och Ahlfors diskuterar (dissar) teaterpjäser de sett och pratar om jobb, pågående projekt, ekonomi, budgetar och pengar. Rörd blir jag av att Ahlfors avstår från sin lön då Wingren har det knappt – en sann solidaritet.
Solidariteten och vänskapen är bokens främsta tema. Kvinnorna delar verkligen allt, och stöder varandra på ett fantastiskt sätt. De medger också om de varit korta i tonen och irriterade, och reder ut alla tänk- bara fnurror. Det verkar som om de skulle vara de viktigaste människorna i varandras liv.
Någon hatar oss igen är en visuellt njutbar, ovanlig och ärlig bok om livet.
Sonja: skit är vad det är. men ok. liv är vad det är. jo, men, jo. Joanna: jo, men liv är ändå bra. Sonja: jo. Liv. ja till liv. Joanna: med allt skit så är liv ändå bra.