100 år av kamp

Att vara finländare är ett hårt slit i en kärv natur och soldatdöden hänger som ett järtecken över nejden. Finlands sommar är vacker. Men kort.

I den mån litteratur kan skildra nationer följer Väinö Linnas och Vilhelm Mobergs sviter varandra som Finlands och Sveriges kartbilder, nära men åtskilda. De skrevs ungefär samtidigt.

Moberg skriver fram en variant av Jussis historia när Karl Oskar tar över som Kung i stenriket. Han tog en järnstång och stötte ned den här och var, och överallt hördes samma klang: sten. Han gick genom hage och äng, i skog och mo, och det klingade mot järnstaken: sten, sten, sten. Hans far hade gjort sitt: all jord som kunde bli åker var redan åker. Småland var lika hopplöst som Saarijärvi men lösningen blev helt annorlunda.

Sverige fick per capita ett av Europas största utflöden till Nordamerika, vilket också blev inledningen på en globalisering av i stort sett alla svenska verksamheter. Det finska ödet blev i mycket högre grad att stanna och slåss för sin frihet.

Det har man fortsatt med sedan dess. Ett lands hundraåriga historia rymmer så många aspekter men en återkommande i Finlands är en påtaglig kamp för självständighet.

Dagens industri

PM Nilsson i anledning av Finlands 100-årsjubileum.