Migration på middagsmenyn

EU:s rådspresident Donald Tusk har retat upp kommissionen, parlamentet och många medlemsländer med sina åsikter om migrationspolitiken. Det garanterar en livlig middagsdiskussion på torsdag.

EU håller toppmöte på torsdag och fredag i Bryssel. På agendan står stora frågor såsom brexit, ökad ekonomisk integration, fördjupat försvarssamarbete och ett gemensamt EU-uttalande med anledning av Donald Trumps beslut om Jerusalem.

Utöver detta ska EU-ledarna vid torsdagens middag också diskutera unionens migrations- och flyktingpolitik. Inga formella beslut ska fattas i den frågan, men diskussionen blir extra laddad efter europeiska rådets ordförande Donald Tusks text i anslutning till mötesagendan.

Tusk skriver själv i sin inbjudan till mötet att han i samband med middagen ser fram emot en öppen och rak politisk diskussion om migration med hans förslag som utgångspunkt. Han ser det som viktigt att granska vad som har fungerat och vad som inte har gjort det under de senaste två åren och att man drar nödvändiga slutsatser utifrån det.

Själv har han i sitt diskussionsunderlag dragit slutsatsen att de nationella obligatoriska flyktingkvoter som EU slog fast 2015 har varit ineffektiva och splittrat EU. De skapades för att på ett rättvist sätt fördela de människor som anlände framför allt till Grekland och Italien.

EU:s migrationskommissionär och flera västeuropeiska stater reagerade omedelbart. Tusk beskylls för att förringa det arbete EU hittills har gjort. Det han nu för fram går emot EU-kommissionens tankar och mot många medlemsländers grundsyn.

Ingalunda ska de övriga länderna böja sig för de länder som klart och tydligt agerar på ett sätt som strider mot EU:s grundvärden och solidariteten mellan medlemmarna? Det är ohållbart att en del av EU-länderna, främst i gamla Östeuropa, ska fortstätta säga nej till flyktingar.

Eftersom de inte frivilligt är villiga att ge flyende människor trygghet så måste obligatoriska kvoter finnas med som ett alternativ. Men inte heller det har hittills haft effekt och EU-kommissionen sade för en vecka sedan att Polens, Ungerns och Tjeckiens vägran att ta emot flyktingar förs till EU-domstolen.

Tusk har tidigare visat sig rakryggad då han stått upp mot bland annat sitt eget hemland Polen där den politiska ledningen har fattat beslut som strider mot de gemensamma EU-värdena och äventyrar de mänskliga rättigheterna. Nu förefaller han ha fallit till föga för Polens och de övriga Visegradländernas migrationspolitik och osolidariska inställning till såväl flyktingar som andra EU-länder.

Rådspresident Tusks helomvändning gör inte lösningen av migrationsfrågor lättare. Torsdagens middagsdiskussioner leder inte till en gemensam syn på hur EU:s fortsatta politik och inställning till flyktingfördelning ska bli. Men det är ändå viktigt att medlemsländerna inom EU nu anstränger sig för att hitta en lösning.

Det är bättre att fatta beslut nu då situationen inte är akut i form av en stor flyktingvåg som 2015 och 2016. För som också Tusk konstaterar så finns migrationsutmaningarna här för decennier framåt inte minst med tanke på de demografiska trenderna i Afrika.

EU måste vara redo för nästa akuta migrationskris och jobba för lösningar som på lång sikt minskar orsakerna till att miljoner människor nu och i framtiden tvingas fly. Men EU:s medlemsländer måste också vara beredda att hjälpa dem som har lyckats komma in i Europa och fördela den flyktingmängden på ett rättvist sätt sinsemellan.

Finlands statsminister Juha Sipilä sade på onsdagen att det inte är realistiskt att tro att EU kan komma överens om ett system med obligatoriska flyktingkvoter. Det måste enligt honom baseras på frivillighet. För Finlands del är han beredd att höja flyktingkvoten.

Frivillighet fungerar om alla är beredda att dra sitt strå till stacken. Men om den beredskapen saknas krävs andra lösningar.