Hur många arbetstillfällen?

● Robotar och automatisering ersätter människoarbete. Den största koncentrationen av industrirobotar i Finland finns på bilfabriken i Nystad. Frågan lyder, hur många arbetstillfällen kunde fabriken ha ifall robotarna inte fanns? Svaret är noll. Inga arbetstillfällen skulle existera utan dem.

Även om diskussionen om robotskatten verkar intressant är den faktiskt rätt farlig då det gäller sysselsättningen. I synnerhet ifall man tänker sig någon form av nationell skatt för robotar för någon global skatt verkar inte särskilt trolig.

The undercover economist, Tim Harford – som skriver utmärkta kolumner i Financial Times – skrev nyligen om robotar och produktivitetsparadoxen. Trots att teknologi och automatisering i synnerhet borde leda till ökad produktivitet ser man det inte i statistiken.

Harford skriver om hur man inom teknologibranschen skapar hajp kring ny teknologi, men de lovade effekterna uteblir. Det finns en inbyggd optimism om att det teknologin möjliggör också förverkligas.

● En förklaring är att vårt sätt att uppskatta och mäta produktivitet inte är anpassat till den digitala ekonomin. En stor del av de viktiga digitala tjänsterna är avgiftsfria och blir därför inte synliga i ekonomiska termer.

Vi lever nu i den fjärde industriella revolutionen. De teknologiska framstegen som drev den första revolutionen var ångmaskinen, den andra drevs av elektricitet, den tredje av datorn och nu den fjärde av molnteknologi. Molnteknologin möjliggör en nästan obegränsad räkne- och lagringskapacitet. Artificiell intelligens och automatiseringen skapar nya möjligheter.

Ett rätt allmänt påstående är att den fjärde industriella revolutionen kommer, på grund av molnets möjligheter till att skapa global skala på tjänster, att ske snabbare än de tidigare revolutionerna. Eftersom det påverkar samhällsutvecklingen leder påståendet till att de politiska beslut som borde fattas borde ske rätt snabbt. Också jag lyfter fram detta argument i diskussioner med beslutsfattare.

Frågan är ändå ifall det finns en inbyggd teknologioptimism i detta argument?

Inte heller i de tidigare industriella revolutionerna har de teknologiska framstegen lett till omedelbara produktivitetsförbättringar. Elektriciteten förändrade inte den tillverkande industrin förrän man ändrade organisationsstrukturer, utbildning, processer – i stort sett logiken i hur man driver fabriker. Det finns forskning, bland annat av Erik Brynjolfson, som bevisar att endast företag som förändrade processerna och logiken i affärsverksamheten i början av 1990-talet drog nytta av pc-revolutionen.

● Vi känner säkert alla igen fenomenet i vardagen. Ett nytt system eller en ny app införs på arbetsplatsen och först skapar den främst irritation. Ifall man inte satsar på kunnande och förståelse eller ändrar på existerande processer sker minimala eller inga produktivitetsförändringar. Teknologin i sig leder inte till utveckling.

Den fjärde industriella revolutionen med bland annat automatisering, artificiell intelligens och robotar kräver alltså mer än teknologi. Det kräver nya affärsmodeller, nya organisationsstrukturer, nya kompetenser och mycket mer. Även om teknologin har potential till att skapa global skala snabbare än tidigare kan förändringen ta mer tid än vi optimister tror.

Men precis som tidigare är de organisationer och nationer som står stilla eller som försöker bromsa oftast de som tillhör förlorarna i utvecklingen. De beslut som måste fattas ifall man inte vågat göra förändringar i existerande strukturer och modeller kan vara ännu svårare att fatta än om man gjort dem i tid.