Bubblan sprack och hallen säckade ihop: ”Det fanns aldrig någon budget”
Säsongerna 2015 och 2016 brände den ryskfinansierade Vandaklubben Legirus Inter uppskattningsvis 600 000 euro i fotbollens division 3 och 4. Men pengarna tog slut och till råga på allt kollapsade hemmahallen. Den dystra historien blottlägger samtidigt ett
År 2015 äntrade Legirus Inter den finländska fotbollsscenen som en virvelvind. Laget tog Vandalaget Kopses plats i division 4 och steg direkt till division 3. I fjol dominerade laget i division 3 och hade målskillnaden 105–13. Fotbollstvåan kallade.
Med bara farten vann Legirus Regions Cup och kvalade in till gruppspelet i den finska cupen.
Det var egentligen inte konstigt, med tanke på att laget hade tolv utländska spelare och en halvproffsig verksamhet. Legirus tränades av Premier League-laget Evertons tidigare assisterande tränare Tito Garcia Sanjuan och siktade mot fotbollsligan. Det var då. I oktober 2017 var allt som återstod en klubb på ruinens brant och en söndrig hemmahall.
Klubbens tidigare ordförande Jari Kurittu sitter på sin arbetsplats i Legirus Arena och skakar på huvudet. Kurittu flyttade från JäPS till Legirus Inter för ett år sedan och var inte med under åren då pengar fanns i överflöd. Han uppskattar att klubben brände 600 000 euro under två år i division 4 och 3. Tränaren fick en lön som är bättre än vad många ligatränare tjänar, säger Kurittu.
– Problemet med den här föreningen var att det aldrig fanns någon budget eller klara planer, utan bara pengar. Det var ett otroligt stort problem. Man ville nå stora framgångar snabbt, säger Kurittu.
– Det fanns mycket pengar som användes ansvarslöst. Man trodde kanske att pengarna bara fanns och att de aldrig skulle ta slut. Det var en villfarelse.
Ryska intresset upphörde
Och visst tog pengarna slut – väldigt plötsligt. Ännu i februari i år såg det bra ut. Legirus Inter vann över TPS i den finska cupen. Hemma mot FC Inter spelade Legirus strålande, men förlorade med uddamålet.
Men Legirus enda finansiär – enligt Kurittu en rysk affärsman – var inte längre intresserad av att skjuta till pengar.
– Jag fick flera gånger höra att det kanske skulle komma pengar. Till slut ilsknade jag till. Det går inte att bedriva en verksamhet under sådana premisser, säger Kurittu.
Legirus tvingades sparka tränaren och en hel del spelare för att dra ner på kostnaderna.
– En och en halv vecka innan säsongsstarten i division 2 hade laget ingen tränare. Det kändes fruktansvärt.
Men Legirus kavlade upp ärmarna och klarade säsongen med hedern i behåll. En amatörsatsning och en budget på 60 000 euro räckte till fjärde plats i a-gruppen i division 2.
Men sedan var det roliga slut. För några veckor sedan lade Legirus ner verksamheten. Satsningen var inte längre hållbar.
– Det var bara att inse faktum. Vi hade behövt 140 000 euro och vi såg inga sponsorer på horisonten, säger Kurittu.
Till slut var det gamla obetalda skulder som fick bägaren att rinna över. Laget lyckades inte skrapa ihop hälften av summan man bränt i division 4 två år tidigare.
Strukturellt problem
Legirus Inter var inte ett unikum – det finns många klubbar som håller sig flytande tack vare en stark bidragsgivare. FC Inter har Stefan Håkans, SJK har Raimo Sarajärvi och KuPS har Ari Lahti, som några exempel.
Utan finansiärernas djupa fickor skulle klubbarna ha det svårare.
Lahti kandiderar för att bli Bollförbundets ordförande. Då han fick frågan om han är beredd att sälja
Man trodde kanske att pengarna bara fanns och att de aldrig skulle ta slut. Det var en villfarelse. Jari Kurittu Legirus Inters tidigare ordförande
sina aktier i KuPS om han blir vald svarade han att inte är det, eftersom klubben inte skulle klara sig.
HJK är ett av undantagen. Helsingforsklubben står på egna ben och visar upp goda resultat år efter år. För de flesta andra är fotbollen en förlustaffär. Är det inte ett problem att bara ha en finansiär? – Enligt mig är det den finländska fotbollens största strukturella problem. Risken är för stor om man bara klarar sig tack vare en gudfader som finansierar verksamheten, säger Kurittu. Vad hade du gjort annorlunda om du hade kommit in i Legirus Inter i ett tidigare skede? – Det är alltid lätt att vara efterklok. Jag vet inte om jag hade klarat av att hålla huvudet kallt med pengasummorna runt mig, men förhoppningsvis hade jag gjort det. Jag hade satsat på att först bygga upp strukturerna, gjort hållbara planer och budgetar. Man ska inte bli fartblind, det är inte raketfysik det handlar om. Kurittu funderar en stund. – Jag vill citera någonting jag hört av HJK: Organisationen ska alltid vara steget före det idrottsliga. Om man tänker på den finländska fotbollen är situationen tyvärr tvärtom, det idrottsliga styr organisationen, som måste kämpa för att hålla huvudet ovanför ytan. Det är väldigt sällan som en stark organisation klarar av att stegvis förbättra idrottsverksamheten, säger Kurittu.
Illdåd och hallkollaps
Det sista kapitlet i Legirus Inters historia är kanske det sorgligaste. Samtidigt som klubben gick under pyste luften ur hemmaarenan, övertryckshallen Legirus Arena.
Kurittus teori är att en stor snömassa pressade ner taket, som till slut nådde ribbhörnet på ett mål. En repa i taket uppstod och taket kollapsade. Det tog en månad och kostade cirka 100 000 euro att åtgärda problemet.
Då hallen blåstes upp igen stod det klart att någon brutit sig in i arenan och gjort upp eld på konstgräsmattan. Just nu tvistar hallbolaget med försäkringsbolaget om sabotage kunde ha orsakat kollapsen.
Kurittu går runt i hallen med blicken nedslagen. Han letar efter märken i gräset. Till slut stannar han upp och pekar med hela handen.
– Här hade de bränt in ett hakkors och på ett annat ställe hade de också gjort upp eld. Nu vet vi i varje fall att konstgräs smälter, det brinner inte upp, säger Kurittu med ett uppgivet skratt.
Kurittu är fortfarande aktiv i hallbolaget, som inte är sammankopplat med Legirus Inter. Han säger att hallbolaget mår bättre efter att Legirus gick omkull. Det frigjorde sponsorpengar. Var det en lättnad att sätta punkt för Legirus sista kapitel? – Det var det för mig personligen. Jag satsade all min tid och energi och det är en stor tyngd som har släppts från mina axlar, säger Kurittu, som kommer att fortsätta arbeta inom en annan klubb.
– Fotbollen är en drog för mig och jag kommer aldrig att bli fri från beroendet.