Dödssjuka ska få bättre vård
Nya riktlinjer för palliativ vård och vård i livets slutskede ska öka chanserna för alla finländare att få så god vård som möjligt när döden närmar sig. I dag får alla inte det. – Om politikerna vill kan vi förbättra läget avsevärt på ett till två år, säg
I Finland räknar man med att cirka 30 000 personer per år behöver lindringsvård när själva sjukdomsförloppet inte längre går att hejda och döden närmar sig. Alla får ändå inte tillräcklig hjälp.
– De flesta finländare dör faktiskt lugnt och utan smärtor, men när den lindrande vården behövs ska den sättas in på rätt nivå, säger Tiina Saarto, som är professor i palliativ medicin vid Helsingfors universitet.
Ny trestegsmodell
Saarto är ordförande för den arbetsgrupp som nu dragit upp riktlinjerna för den vård som borde ges när döden närmar sig.
Den nya trestegsmodellen bygger på en norsk förlaga och har tre nivåer: grundläggande nivå, specialnivå och krävande specialnivå. På grundnivån vårdas de obotligt sjuka och döende hemma, på serviceboenden, äldreboenden eller på vårdavdelningar där man normalt inte sköter personer i livets slutskede. På följande nivå ges vården av och på enheter som specialiserat sig på lindringsvård: via hemsjukhuset, på en palliativ poliklinik eller på särskilda avdelningar för vård i livets slutskede och hospice.
– Här talar vi till exempel om cancerpatienter som behöver professionell hjälp dygnet runt för att kla- ra sina symtom, säger Tiina Saarto.
Hon säger att en uppgraderad palliativ vård inte behöver bli dyrare än den nuvarande.
– Förutsatt att tjänsterna på grundnivån fungerar bra, för då slipper man kostnaderna för onödiga jourbesök.
Det här kräver i sin tur noggranna vårdplaner för patienterna och ett utvecklat nätverk av hemsjukhus. Samt att vårdpersonal och läkare på alla nivåer kan konsultera erfarna kolleger.
Mer utbildning behövs
På den mest krävande nivån ges vården vid universitetssjukhusens palliativa center, där den djupaste kunskapen för de svåraste fallen finns.
Trestegsvården kan anpassas till de vårdtjänster som redan finns och ansvaret för att ordna den läggs på universitetssjukhusdistrikten. Att det nu finns riktlinjer gör att man också kan ställa kvalitetskrav. I dag kan nästan vilken vårdenhet som helst marknadsföra sig som givare av vård i livets slutskede utan att personalen nödvändigtvis har palliativ utbildning eller ens rätt att ordinera nödvändiga smärtstillande läkemedel.
Två frågor är centrala: jämlik tillgång till vård och vårdgivarens kompetens.
– Mycket handlar om utbildning. Vi behöver mer grundkunskap så att vårdpersonalen på alla nivåer känner igen dödsförloppet och patienten kan få en vårdplan i god tid, säger Saarto.
Hon räknar med att allt fler i framtiden får sin vård i livets slutskede i hemmet. Det här ställer krav på att utveckla nätverket av hemsjukhus. Till exempel behövs ett team med beredskap till vård i livets slutskede per 50 000 invånare.
I dag får läkarna undervisning i palliativ vård i grundutbildningen vid bara två av fem universitetssjukhus: Helsingfors och Tammerfors. 130 läkare har däremot gått Finska läkarförbundets två år långa specialistutbildning i palliativ medicin och fler utbildar sig, så kunskapen ökar. Andra yrkesgrupper i vården får däremot oftast nöja sig med kortare fortbildningskurser och här vill Saarto ha ändring.
För nästa år har regeringen lovat en miljon euro för att utveckla vården i livets slutskede. Det betyder att Saarto med kolleger under 2018 kan ta ner rekommendationerna till konkreta råd för vården och utbildningen, speciellt när det gäller vården av döende barn och unga.