ANC:s nya ledare Ramaphosa – stenrik och kanske för pragmatisk
Sydafrikas vicepresident Cyril Ramaphosa, 65, har valts till regeringspartiet ANC:s nye ledare. Det betyder att han med största sannolikhet på sikt blir landets president efter den korruptionsanfrätte Jacob Zuma.
”Är detta början på en underbar vänskap?”, frågade sydafrikaner förundrat när ANC:s dåvarande chefsförhandlare Cyril Ramaphosa och det gamla apartheidpartiet Nationalistpartiets dito Roelf Meyer lade sina meningsskiljaktigheter åt sidan och beslutsamt tog sig an uppgiften att förhandla fram en fredlig övergång till demokrati i Sydafrika.
Det var tiden före det första demokratiska valet i Sydafrika 1994 och landet stod några gånger på randen till ett inbördeskrig. Trots den stora misstron mellan sina partier fortsatte Ramaphosa och Meyer sina – ofta hemliga – överläggningar och deras slutsatser blev sedan en av de viktigaste pusselbitarna till det nya fredliga Sydafrika.
Makt och sanning
Redan då var Cyril Ramaphosas skicklighet som pragmatisk förhandlare känd. Inte minst sedan han byggde upp landets mäktiga gruvarbetarfack (NUM) då hans förmåga att vässa argumentet för att för få igenom rimliga villkor för landets gruvarbetare prövades hårt.
Men det finns de som undrar om han inte rentav är för pragmatisk för den uppgift han nu åtar sig:
”Sedan han återvände till politiken 2012 har han gång på gång visat att pragmatism och makt är viktigare än principen om sanning”, skriver den framstående sydafrikanske journalisten Max du Preez i en av sina kolumner. Han syftar på att Ramaphosa tigit om den korruptionsanklagade presidenten Jacob Zumas misstänkta oegentligheter – trots att han enligt du Preez vetat om allt.
Och ja, Ramaphosa lämnade politiken. Besviken över att det inte var han som utsågs till dåvarande ANC-ledaren Nelson Mandelas andreman – rivalen Thabo Mbeki fick jobbet – sägs han ha tackat nej till alla ministerposter i Mandelas regering. Det dröjde något år men sedan gick han till näringslivet. Väl där verkade han framgångsrikt inom olika bolag, bland andra Anglo American, och Cyril Ramaphosa är i dag en av Sydafrikas mest förmögna personer.
Massakern i Marikana
År 2012 blev han övertalad att återvända till politiken och valdes snart till ANC:s vicepresident. Två år senare utsågs han till att bli landets vicepresident. Trots sin rikedom har han varit Kommunistpartiets kandidat, liksom fackföreningsrörelsens och till stor del den svarta medelklassens. Näringslivet gillar honom och sätter tilltro till hans att hans löften om att få fart på ekonomin – som finansinstitut i dag ger skräpstatus.
Han har också lovat att ta itu med den utbredda korruptionen i landet.
Men det är Ramaphosas roll i den tragedi som går under namnet Ma- rikanamassakern som mest svärtar hans livsgärning hittills. Under en vild strejk 2012 i gruvorten Marikana sköt polisen ihjäl 34 arbetare. Ramaphosa var vid tidpunkten styrelseledamot i gruvbolaget Lonmin som gruvarbetarna krävde högre löner av och han var en av dem som hade krävt en polisinsats mot de strejkande.
Det råder en stor uppgivenhet i dag om politikens möjligheter att förändra livet bland vanligt folk i Sydafrika. Frågan är nu om en stenrik pragmatiker är rätt person att vända på skutan så att Sydafrika åter kan tro på framtiden.