Fria ordet under attack

President Niinistö sa på lördagen att läckan äventyrar Finlands säkerhet och att fallet därför har föranlett en brottsutredning. Eftersom röjande av statshemlighet hör till strafflagens kapitel om landsförräderibrott är det allvarliga saker vi talar om. Eller hur förhåller det sig i verkligheten? De uppgifter som hittills har publicerats har inte innehållit några större överraskningar och ännu mindre några uppgifter som äventyrar den nationella säkerheten i Finland. Att en signalspaningsenhet i Finland är intresserad av truppförflyttningar och övrig militär i information i Ryssland är ingen kioskvältare i ett land som har utkämpat två krig mot grannen i öst.

Lördagens artikel bygger dessutom på hemligstämplade dokument som är daterade för tiotals år sedan. Några topphemligheter avslöjas inte i artikeln, åtminstone inte för den delen av läsarna som har läst tidningsartiklarna på senare år om de militära styrkedemonstrationer som utspelar sig bakom vår östliga gräns.

Det är väl därför ett land har en underrättelseenhet – för att kunna förebygga hot mot säkerheten. Därför ska man kanske snarare tolka president Sauli Niinistös utspel som ett uttryck för olust över att någon i den finländska militära säkerhetstjänsten har läckt ut konfidentiella uppgifter.

Det finns säkert flera olika hot mot Finlands nationella säkerhet. Men Helsingin Sanomats journalister hör knappast till de största säkerhetshoten.

Österbottens Tidning

Kenneth Myntti