Terroristmålet påverkar unga muslimska mäns rättssäkerhet
Terroristrättegången mot tre finländska muslimer avslutades i går då domstolen tog del av åklagarens och försvarets slutpläderingar. Domstolens beslut kommer att ha avgörande betydelse för finsk rättspraxis.
I nästan två månader har Helsingfors tingsrätt behandlat ett fall där tre finländska muslimer åtalas för bland annat förberedelse till terroristbrott.
Häradsåklagare Juha-Mikko Hämäläinen inledde sin slutplädering med att lyfta fram betydelsen av tingsrättens beslut.
– Det här är ett fall där tingsrättens dom kommer att ha avgörande betydelse för hur lagen tolkas i framtiden. Tingsrätten blir tvungen att ta ställning till flera frågor som redan i sig är prejudicerande. Uppfyller fallet kriterierna för förberedelse till terroristbrott? Har planen varit så konkret att den kunde genomföras? Är det möjligt att döma för terroristbrott i allmänhet eller är terroristbrott alltid specifika? frågar Hämäläinen.
Därefter osäkrade han kanonen och levererade en bredsida.
– Enligt åklagaren har de åtalade tillsammans gjort upp en plan att resa från Finland till Syrien med målet att gå med i en terroristgrupp, för att därefter begå terroristbrott.
Hämäläinen gick igenom åtalet punkt för punkt. Han visade hur de åtalade männen gjorde upp sin plan, hur de begick skattebedrägerier för att finansiera den och hur planen till slut gick i stöpet i och med att deras kontaktperson i Syrien dog i strider innan männen kom fram. Enligt åklagaren var planen verklig, konkret och genomförbar. Därefter övergick han till motivet.
– Varför skulle någon åka till ett främmande land för att där delta i ett inbördeskrig? Det är klart att det finns idealister, men i det här fallet ser det ut som om de åtalade motiverades av jihad, det heliga kriget, säger Hämäläinen.
För att stöda sin tolkning lyfte han återigen fram de åtalades Facebookchattar.
– Huvudmannen säger: Jag är inte rädd längre, även om jag utan tvivel blir tvungen att möta rädslan under operationerna. Men, inshallah, man måste ta det som en man. Man måste möta rädslan i striden som en man, citerar Hämäläinen.
Är det möjligt att döma för terroristbrott i allmänhet eller är terroristbrott alltid specifika? Juha-Mikko Hämäläinen Häradsåklagare
Försvaret ifrågasätter åtalet
Åklagarens slutplädering må ha varit skräckinjagande, men försvaret lät sig inte skrämmas. Bit för bit plockade försvaret sönder åklagarens argumentation, precis som hittills under rättegången.
– Försvaret undertecknar inte påståendet att kontaktpersonen hade verkat inom den utpekade gruppen, Katibat al Muhajirin (KAM). Därtill är det inte bevisat att kontaktpersonens död hade varit orsaken att resan till Syrien avbröts i Turkiet. Vidare ifrågasätter försvaret åklagarens tolkning av jihad som det heliga kriget, säger 37-åringens försvarsadvokat Tommi Toivonen.
Han påpekade att KAM inte klassades som en terroristgrupp år 2013 då den påstådda gärningen ägde rum. Han framhöll också att rätten tagit del av expertutlåtanden som visar att jihad inte är synonymt med det heliga kriget eller terrorism. En betydligt vanligare tolkning av jihad är varje muslims kamp för att bli en bättre person, påminde Toivonen.
Efter honom var det dags för 33-åringens försvarsadvokat Jussi Sarvikivi. Han undrade bland annat vart det omfattande telespaningsmaterialet har tagit vägen. I och med att polisens förundersökningsmaterial går på flera tusen sidor plus bilagor är det förvånande att den omfattande telespaningen som männen utsattes för inte nämns med ett ord. Är det möjligt att den inte bjöd på det som polisen hade hoppats? Sarvikivi lät frågan gå obesvarad.
I stället lyfte han upp ett liknande fall som behandlats i Svea hovrätt i Stockholm. I december i fjol gav rätten en dom i ett fall som berörde en
person som åtalades för att söka upp och ansluta sig till terroristorganisationen Jabat al-Nusra för att delta i strider på dess sida.
Enligt hovrätten ledde detta inte nödvändigtvis till slutsatsen att man- nen avsåg att begå terroristbrott.
– Det finns ingen konkret bevisning för att min klient varit inblandad i förberedelse till terroristbrott och därför anser jag att åtalet bör förkastas, säger Sarvikivi.
Den sista att uttala sig i slutpläderingarna var Anu Koivu, huvudmannens advokat. Hon fortsatte att slå hål på åklagarens konstruktion. Hon ifrågasatte Facebookchattarnas bevisvärde.
– Totalt består chattarna av 17 000 sidor text. Polisens utredare har gått igenom chattarna och valt ut endast en bråkdel som ingår i förundersökningsmaterialet. Jag anser att man bör förhålla sig väldigt skeptiskt till dem. Frågan handlar lika mycket om vad som kommit med som vad som fallit ut, säger hon.
Chattarna har polisen fått av amerikanska myndigheter efter en begäran om rättshjälp. Efter att ansökan framställdes hördes inget på åtta månader, sedan kom hela högen på en gång.
– Angående innehållet i chattarna, så har de åtalade befunnit sig i en krigszon. Militärexperten Antti Paronen (som hördes av rätten) har konstaterat att en långvarig vistelse i en krigszon förråar en person. Min klient har sagt att chattarna är fulla av grabbiga överdrifter. De visar inte att han blivit radikaliserad, säger Koivu.
En fråga om rättssäkerhet
Terroristrättegången har varit exceptionell på många sätt. Till exempel har rätten hört flera karaktärsvittnen, vilket inte hör till det normala. Därtill har åklagarnas religiösa bakgrund och motiv diskuterats omfattande och på hög nivå.
Stundvis har man rentav kunnat få känslan att man befinner sig i en roman av Fjodor Dostojevskij som är känd för sina religiösa funderingar.
Men rätten har även fått ta del av några riktiga bottennapp.
Till exempel hörde rätten ett nyckelvittne som medgav att han eventuellt varit i psykos under tidpunkten för de påstådda händelserna. Det hindrade ändå inte polisen från att förhöra honom och inkludera det skriftliga förhörsprotokollet till förundersökningsmaterialet. I det skriftliga förhörsmaterialet ser nyckelvittnets vittnesmål avsevärt bättre ut än det var när han framställde det i rätten, så man kan knappast klandra åklagaren för att den biten inte gick något vidare.
Men den riktigt stora frågan är: Har polisens förundersökning präglats av islamofobi? Nota bene att här inte avses islamofobi som hat mot muslimer. I stället avses en islamofobi där man är benägen att automatiskt välja den mest negativa tolkningen när det gäller begrepp och kutymer inom islam. Ska jihad verkligen ses som synonymt med det heliga kriget eller ska det ses som något mer svårfångat? Det är en fråga som tingsrätten måste ta ställning till.
Tingsrättens beslut, som kommer i januari, kommer att ha en avgörande betydelse för unga muslimska mäns rättssäkerhet i Finland.