Skyltens riktning

Det nya och fria livet som deltidspensionär börjar inte alls som planerat. Ett mejl trillar in i datorn och avsändare är en uppdragsgivare i Sverige: Kan du skriva en artikel om läget vad gäller avtalsförhandlingarna i Finland? undrar redaktören.

Jag inser att – om det ska bli initierat – en del av helgen kommer att ägnas åt inläsning av diverse bakgrundstexter. Dessutom kontaktar jag via e-post ett par experter.

Vad vore alternativet? Hej, tack men jag har en gång för alla slutat jobba och en rik 99-årig onkel i USA mejlade i går och berättade att han testamenterar hela sin förmögenhet till mig!?

Jag svarar, naturligtvis, min kära uppdragsgivare i Sverige att det här ska jag ordna och frågar efter deadline.

Sedan ska man väl få njuta sin välförtjänta vila? Nja … börjar rensa bland papper och dammtussar i hemmet och inser snabbt att detta är något nästan i klass med Augeas stall.

Minnesgoda läsare erinrar sig kanske att Herakles, i den grekiska mytologin, som ett av tolv storverk rengjorde Augeas stall vilket ej tvättats på 30 år. Han gjorde det genom att leda två floder, Peneus och Alpheus, in i stallet. Jag väljer i stället att kila över till affären och köpa en ny dammsugare.

På den vägen fortsätter det och någon vila är det alls inte tal om. Erinrar mig att tre av mina käraste vänner är pensionärer – på heltid därtill – och samtliga ständigt på språng.

Är väl inte så optimistisk, vad gäller möjligheten att långt fram i livet plötsligt börja ta tag i alla små brister och karaktärsfel man besitter.

Läste förresten för väldigt många år sedan något ganska fyndigt, vad gäller detta med livskunskap och att dela ut levnadsråd till höger och vänster. Det stod ungefär: Har du någonsin sett en skylt gå åt det håll den pekar?