15 mål i en match. Jenni Laasio innehar målrekordet för säsongen så här långt. Totalt har det blivit 61 fullträffar.
En handfull juniorspelare tar för sig och är sina lags nyckelspelare i FM-serien. På sikt kan den större bredden bland juniorerna ge ett lyft för både FM-serien, landslaget och finsk handboll.
Då man talar med förbundsledare och landslagstränare om deras gren och lag är det inte ovanligt att man får höra att ”framtiden ser ljus ut”, ”det finns många unga idrottare på kommande” och ”om några år kommer resultaten att vara bättre”. Ofta handlar det om vackra fraser och överdrivna löften – mer sällan om realism och faktabaserade uttalanden.
Men i den finländska damhandbollen är man för tillfället i en delikat situation där framtiden ser ljusare ut än på länge, där det i verkligheten finns många unga spelare på kommande och resultaten med stor sannolikhet kommer att vara bättre om några år.
En handfull juniorer har den här säsongen tagit ledande roller i sina respektive FM-serielag och de främsta av dem hör till seriens absolut bästa spelare.
Då serien håller julpaus toppar ÅIFK:s Ellen Norrgrann skytteligan, KyIF:s Jessi Laasio ligger femma, lagkamraten Ingrid Degerth är sjua, Dickens Matilda Peitsaro är på 13:e plats och ÅIFK:s Ingrid Lindbom är 30:e. Norrgrann är B-junior medan de övriga är A-juniorer och samtliga spelare är sina respektive lags främsta målskyttar den här säsongen – Degerth och Lindbom nästbästa efter lagkamraterna Laasio respektive Norrgrann.
Norrgrann, född 2001, har ett målsnitt på tio fullträffar per match. ÅIFK:s allt i allo har en enorm anfallskapacitet med tempoväxlingar, skytte, genombrott, och speluppfattning av toppklass. Då hon går in i en situation för fullt går försvararen ofta i fel riktning eller hänger inte med i tempoväxlingarna. Och Norrgrann kunde enligt sig själv vara ännu bättre.
– Då man spelar sextio minuter i de flesta matcherna klarar man inte av att ge mer än åttio procent på planen. Om man spelade lite mindre skulle kapaciteten också vara högre, säger hon.
Ett problem är förstås ÅIFK:s rätt tunna trupp. I sista matchen inför julpausen hade laget bara tre niometersspelare med i laget så någon vila blev det inte för Norrgrann. Däremot sköt hon igen tio mål. Norrgrann siktar på att åka utomlands om ett par år. Problemet kan bli att hon inte utmanas tillräckligt i den inhemska serien. Redan nu kommer hon ibland väldigt lätt undan och behöver inte pressa sig själv för att dominera i matcher.
I FM-serienykomlingen KyIF från Kyrkslätt har Degerth och Laasio tagit ledande roller i laget och öst in mål på löpande band.
– Det var ett stort steg att ta från juniorserien till damserien men ett mycket nyttigt steg. Jag har fått stor roll i laget och därför kunnat utvecklas på ett bra sätt. Vi unga spelare hämtar in mycket tempo och energi i spelet, säger Degerth, född 1999.
Hon är, precis som Norrgrann, en exceptionell talang i finländsk damhandboll. Degerth, som kan spela på samtliga positioner på nio meter och dessutom som linjespelare, har en fantastisk förmåga att satsa fullt i situationer, hon är oerhört explosiv i sitt spel och tappar inte tekniken då hon är i pressade och tuffa lägen. Hon är fysiskt mycket stark och då hon kan kombinera den starka fysiken med bra rörlighet, rörelse och en fin teknik är hon mycket svårstoppad.
Lagkamraten Laasio, född 2000, har en målskytteinstinkt som få i FM-serien och dessutom en stark teknik. Då självförtroendet är på topp sätter hon bollen i mål från läge som läge. I åldersklassens B-VM i Litauen i höstas visade hon hur stor viljan att hitta rätt kan vara och hur bra avslut hon kan stå för då hon nätade på så gott som varje avslut. I FM-serien har hon säsongens målrekord med sina 15 fullträffar mot Sjundeå.
– Den här säsongen har nog gått över förväntningarna. Vi unga tillför snabbhet och nya idéer i spelet, säger Laasio som precis som Norrgrann och Degerth siktar på spel utomlands.
En tredje spelare från KyIF:s juniorskola som slagit igenom den här säsongen är Dickenspelaren Peitsaro. Att som 2000-född spelare kliva in i landets starkaste spelartrupp och leda den interna skytteligan under sin första hela säsong i laget är imponerande.
– I KyIF hade vi ett starkt lag och bra tränare från början och vi har alltid satsat hårt. Juniorarbetet i Kyrkslätt är mycket bra.
– Jag hade inte förväntat mig så mycket speltid här i Dicken. Jag har utvecklats mycket här då vi har ett så starkt lag. Vi hjälper varandra att bli bättre, säger Peitsaro som är så gott som tvåhänt och kan kasta med både höger och vänster hand.
Handbollstekniskt är hon bra och fysiken hör också till hennes styrkor precis som tränings- och arbetsmoralen.
– Jag kan bli bättre på att läsa andra spelare och spelet och göra rätt val på planen, säger hon.
Det starka juniorarbetet är förstås en orsak till att så många unga slagit igenom i FM-serien. En annan bidragande orsak är att damspelarna tyvärr ofta lägger av eller varvar ner i en rätt tidig ålder.
– I de flesta andra länderna är juniorerna inte med på högsta nivån i ett lika tidigt skede. Här i Finland lägger många damspelare av i relativt ung ålder och då får juniorerna ansvar, säger Peitsaro som precis som de andra juniorstjärnorna siktar på spel utomlands.
Norrgranns lagkamrat Lindbom är en spelare med skyttekapacitet och starkt spel i defensiven. Med sina 184 centimeter kan hon utvecklas till en riktigt farlig skytt och hon har gjort stora framsteg den här säsongen. I försvaret är hon väldigt stark, gillar att spela tufft och utnyttjar sin goda fysik väl.
– Min roll har rätt snabbt vuxit
från att ha varit en reserv till att nu spela så gott som fulla minuter varje match. Ibland skulle det vara bra att få vila lite mera men det är förstås utvecklande att få spela så mycket man orkar, säger hon.
Aarnio och Voutilainen i landslaget
Damlandslaget har haft problem att ta steg framåt de senaste åren. Verksamheten har inte varit kontinuerlig, det har saknats en röd tråd i verksamheten och spelarmaterialet har inte räckt till alla gånger.
Med en ny generation juniorer på väg att utmana de äldre spelarna ser framtiden ljusare ut. Förutom ovannämnda kvintett finns det ytterligare två juniorspelare som redan smakat på landslagsspel.
Emma Aarnio hör till de största talangerna i finländsk handboll och hon har lyckats ta en ordinarieplats i Skuru IK i svenska ligan SHE och också Ellen Voutilainen spelar i Skuru där hon gjorde SHE-debut på onsdagen. Voutilainen har främst hållit till i Nacka HK:s damjuniorer i division 1 i höst men fick chansen att visa upp sitt kunnande på högsta nivå.
I en inte alltför avlägsen framtid kan alltså Aarnio, Voutilainen, Norrgrann, Degerth, Laasio, Peitsaro och Lindbom, eller åtminstone flera av dem, vara viktiga spelare i det blåvita landslaget. Toppen kommer med andra ord att vara betydligt bredare än vad den varit hittills. Speciellt med tanke på att landslagets äldsta spelare under det senaste lägret, där både Voutilainen och Degerth deltog (och Aarnio deltagit om hon inte varit skadad), var 28 år kan man med fog säga att framtiden ser ljusare ut för finländsk damhandboll.
Lägg till det faktum att landslagstränaren Tommy Suoraniemi har ett brett kontaktnät och kan hjälpa till att få fram lämpligt och utvecklande motstånd i träningsmatcher och framtidsutsikterna ser ännu bättre ut.
Handbollsförbundet bär ett stort ansvar att ta vara på talangerna och ge dem bra förutsättningar att utveckla sig själva och finsk landslagshandboll via en kontinuerlig och krävande verksamhet och en positiv och utvecklande miljö.