Julkul i filmformatet
Julfilmssäsongen är här med många julfilmer på tv. Filmkritikern Krister Uggeldahl tipsar om de intressantaste tv-filmerna med jultema.
■ Det här med julfilmer är ett knepigt kapitel; ofta blir det på tok för sött och sliskigt. Det gäller också för Richard Curtis Love Actually (Storbritannien 2003) som inleder den välspäckade julfilmssäsongen – även om det bör sägas att episodfilmen i fråga har många kvaliteter.
Tänker på Bill Nighys avdankade rockstjärna som gör ett sista desperat försök att erövra den brittiska julsingellistan, på Hugh Grants premiärminister och ungkarl som inte vet bättre än att förälska sig i en av sina anställda.
Däremellan träffar vi Emma Thompsons tvåbarnsmamma som misstänker att hennes man (Alan Rickman, stort saknad) har ihop det med sin sekreterare. Keira Knightley för sin del är olyckligt (ny)gift, allt medan kontorsråttan Laura Linney dras med en sjuk storebror. Och så vidare, med mera.
Hur avväpnande som helst, förutsatt att man står ut med det insprängda lördagsgodiset. Och gärna skriver man på filmens sensmoral, något i stil med att ingen skall behöva vara ensam på julen.
Följande ut är Holiday (USA 2006) i regi av Nancy Meyers. Det är filmen där brittiska grå musen Kate Winslet byter bostad med Hollywoodsnärtan Cameron Diaz, bara för att få ihop det med Jack Blacks kompositör – allt medan Diaz kolliderar med ensamma pappan Jude Law.
Sött och tillrättalagt – cyniker göre sig icke besvär.
På tal om stygga barn går tankarna till Terry Zwigoffs En elak tomte (Bad Santa, USA 2003) som de facto basuneras ut på julafton. I titelrollen ser vi Billy Bob Thornton, den spritglade rackaren som när han inte agerar varuhustomte tömmer kassaskåpen. Och spänner blicken i kvinnor som då inte lystrar till titeln tomtemor.
Värd ett omnämnande är också Jon Favreaus Elf (USA 2003). I titelrollen, som livslevande tomtenisse, ser vi Will Ferrell som under ett besök i New York vänder upp och ner på julstaden.
Priset går hur som helst till Livet är underbart (It’s a Wonderful Life, USA 1946) av Frank Capra. Ingen har som Capra lyft fram livets gåva – i skuggan av döden – och det faktum att filmens final utspelar sig på julafton bara bidrar till laddningen.
Det här är ju filmen där James Stewart alias George Bailey tar över sin pappas bolåneinstitut, allt för att småfolket inte skall hamna i klorna på skurkkapitalisten Mr Potter. Fast nu vill det sig ju inte bättre än att banken går i konkurs varpå George fattar ett drastiskt beslut, bara för att få med ärkeängeln Clarence Odbody att göra.
Capra berättar med hjärta och humor, med den lilla människan för ögonen. Och som filmens ärkeängel, en mindre nogräknad filur, konstaterar: ”Den som har vänner är minsann ingen förlorare.”