Nazistretorik skrämmer romerna till tystnad
I Europa är bilden av romer färgad av tiggarna på våra gator, i deras hemland av partisk och populistisk medierapportering som framställer dem som lata och kriminella. Det pratas mycket om romer, men det pratas på fel sätt. Det skapar frustration och otry
Föreställ dig att vakna upp till Yles morgonnyheter bara för att höra försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) efterlysa en folkomröstning om finlandssvenskarnas fortsatta existens i Finland. Han får tala utan att bli avbruten och hans förslag uppfattas inte som särskilt chockerande, journalisten nickar och tidningarna trycker hans ord.
Det här är vardag för romerna i Bulgarien. För ett par månader sedan uttalade sig landets försvarsminister och arméns överbefälhavare Krassimir Karakachanov precis så här.
– Jag är på allvar rädd för att det kommer att ske ett folkmord i Bulgarien, situationen här hotar att bli som i Kosovo. Efter flyktingkrisen har extremismen i Europa stigit upp från det döda och det har blivit allt mer accepterat att hata och vara rasist i dag.
Det säger den romska filmregissören Galya Stoyanova, som också jobbar för kulturorganisationen Romedia Foundation. Ministern sade att romerna lär sina barn att leva på kriminalitet, lura socialsystemet och åka kollektivtrafik gratis och föreslog att bulgarerna ska rösta om ifall de accepterar romernas sätt att leva eller inte.
Motsägelsefulla uppgifter
En orsak till att ministern kan uttala sig så här utan att det blir skandal är dels att ultranationalister för första gången tog plats i Bulgariens regering i våras, dels att det under många års tid målats upp en mycket negativ bild av romerna i de nationella medierna. Det är en bild av ett folk som inte betalar skatter och elavgifter, som stjäl och lever på socialbidrag.
Det sista motsäger sig självt – socialbidraget i Bulgarien är 42 lev (21 euro) per månad och för att få det utbetalt måste du jobba femton dagar i månaden. Andra bidrag man kan ”leva” på är barnbidraget som är nio euro i månaden. Romerna är besvikna både på den nationella medierapporteringen och på den europeiska, som förmedlar en ensidig bild av fattiga romer i förorterna.
– Ja, många romer upplever fattigdom, men fattigdom är inget romskt problem. Människor lever i fattigdom oberoende av etnisk bakgrund. Under de senaste tio åren har det gjorts otaliga dokumentärer och universitetsavhandlingar om romerna, det är ett tacksamt ämne, men vad man fortsätter glömma är roten till problemet, säger Stoyanova.
Elever mobbas
Roten till problemet är en ond cirkel av fördomar och hat. Romerna har utbildning, men inom yrken som inte längre existerar. De har rätt till gratis skolgång som alla andra, men vågar inte skicka barnen till skolan av rädsla för de nynazister som bränt ner romska bosättningar.
Efter EU-medlemskapet 2007 försökte man skapa blandskolor med både romska och bulgariska elever, men föräldrarna till de bulgariska barnen protesterade. I de blandskolor som i dag finns upplever många romer att de blir mobbade av både lärare och andra elever. Många romer saknar också identitetshandlingar, För att få id-kort krävs en fast adress och många av de hus som romerna bor i är inte godkända av staten.
– Jag tror inte att romer någonsin känner sig trygga och skyddade av staten och om man inte gör det så antingen flyr eller attackerar man, eller sluter sig till sitt. Det är därför som många romer har sina egna bosättningar. Hälsovård är ett stort problem i de områdena, ringer man en ambulans till vissa områden så kommer den inte, och man skyr polisen bara för att man vet att polisen inte är på ens sida, säger Stoyanova.
Sken av harmoni
Utåt vill Bulgarien profilera sig som ett land där minoriteter lever i fred, sida vid sida. På den guidade turistturen i Sofia får jag lära mig att stadens moské, synagoga och ortodoxa kyrka samsas på samma område i Sofias centrum, en stadskärna av prakt och ståt. Man får också veta att Bulgarien räddade 50 000 av sina judar och romer undan koncentrationslägren under andra världskriget.
Däremot får man inte veta att en företrädare för regeringen nyligen uttryckt att det var ett misstag som borde åtgärdas. Eller att man efter andra världskriget förbjöd all romsk kultur och tvingade landets romer och turkar att byta namn till bulgariska namn. Eller att polisen under den senaste tiden rivit många olagliga romska bosättningar utan att erbjuda något alternativ.
Att extremhögern nu sitter i regeringen har gjort avtryck både i politiken och i vardagen.
– Alla minoriteter i Bulgarien faller offer för hatprat i dag, men romerna hör till de synligaste offren, säger Ognyan Isaev.
Isaev är journalist och anställd vid Roma Education Fund, en internationell organisation som arbetar för att fler romer ska få gå i skola och studera vid universitet. Från sin egen skoltid minns han att han och de andra romerna behandlades sämre än de bulgariska eleverna, de uppmärksammades inte och fick sitta längst bak i klassrummet.
I dag har han det bra ställt och jobbar för en utländsk arbetsgivare – enligt många är det bara så man kan klara sig på sin lön i Bulgarien. Ändå överväger han att flytta utomlands med sin familj. Det handlar inte om pengar, utan om trygghet. Han är rädd för att hans snart ettåriga dotter ska tvingas utstå samma diskriminering som han själv. Redan på dagis förekommer rasism mot små barn, säger han.
– Föräldrar pratar rasistiskt och barnen tar det de har hört med sig till daghemmet, det är så allt börjar. Utbildningssystemet här har inte utvecklat verktyg för hur man ska reagera på rasism. Om vi stannar här kommer jag hela mitt liv att tvingas kämpa för att skydda mitt barn och när hon blir äldre kommer hon att få kämpa för att skydda sig själv.
Historiska orsaker
Isaev är kritisk till de två motsatta – men båda missvisande – bilder som målas upp av romerna. Antingen förknippas romer med fattigdom och kriminalitet eller med den romanti-
serade bilden av ett sorglöst folk som sjunger, dansar och lever ett spirituellt bohemliv.
– När personer som jag dyker upp, som är utbildad, jobbar och bidrar till samhället och staten, kallar de mig ett undantag. På så sätt underskattar man hur vi bidrar till samhället.
Jag undrar varifrån glansbilden om ett folk som lever fredligt sida vid sida kommer. Det beror på Bulgariens kommunistiska historia, säger Isaev.
– För dem betyder fred att det inte är krig. Vi skjuter och dödar inte varandra, men att leva i tolerans och acceptera varandras olikheter betyder mer än att låta varandra finnas.
I Sverige har Moderaterna precis röstat igenom tiggeriförbud. Finlands regering anser att vi ska hjälpa flyktingarna i deras hemland. Och de flesta skulle ju helst stanna i hemlandet, men:
– Om här bara skulle finnas ett bra socialsystem och jobb, men här finns varken eller, säger Isaev.
I stället skapar nationella medier etniska konflikter av privata bråk mellan romer och bulgarer.
– De använder de här konflikterna för att få bränsle för sina protester mot romerna. De vill väcka åtal, riva deras hus och skicka dem i fängelse.
Romerna protesterar sällan. Det beror på att de är rädda, och rädsla skapar konformism, säger han. När han själv deltog i en tevedebatt där han förespråkade positiv diskriminering för att fler romer skulle börja studera vid universitet fick han mängder av hotbrev och samtal. Under fyra månaders tid vågade han inte åka buss eller tåg av rädsla för att bli attackerad.
– Min fru var gravid och det var en stor chock för oss. Det är få personer som vågar och vill prata om de här ämnena i medier och därför är vi lätta att känna igen.
Stereotypier stör
Det är inte konstigt att många drömmer om ett bättre liv, säger Galya Stoyanova. Men det gäller inte bara romerna, utan också bulgarerna. En bra månadslön i Sofia ligger på 800– 1 000 euro, i mindre städer kan den ligga på minimilönen 220.
– I medierna är det bara fattiga som lyfts upp som ekonomiska migranter, men ekonomisk migration är något som berör så många fler. Alla vill ha det bättre. Så fort dörren var öppen flydde tiotusentals bulgarer landet. Inte romer, bulgarer. De ville ha ett bättre liv, säger hon.
Själv har hon fyra olika nationaliteter i blodet men vill definiera sig som rom, det är den identitet hon känner sig starkast och mest hemma i. Men hon önskar att den romska identiteten skulle avporträtteras mer mångsidigt och sanningsenligt än den gör i dag, då stereotypier såsom barnäktenskap, alkohol och fattigdom fått prägla bilden av romer.
Barnäktenskap har funnits i alla tider och alkohol dricks av alla folk.
– Om vår minoritet skulle representeras genom vårt språk och vår historia i stället skulle jag känna mig mer stolt över att kalla mig EU-medborgare. Jag skulle känna mig representerad och inte som ett problem.