Renovräkning och döstäda hittas bland nyorden

Språkrådet listar årligen nya ord och uttryck som dykt upp under det gångna året. I dagens tidning presenterar vi årets 38 nyord.

● Operans stilrena salong i hästskoform med rödaktig parkett och bokpanel skapar stämning. Publiken kallas in till tonerna av Pacius ouvertyr i den första finländska operan, Kung Karls jakt skriven av Topelius.

Scenen är öppen och fylls av och dansare och körmedlemmar och jag bänkar mig bekvämt i ändan av en rad.

Nationalbalettens jubileumsproduktion Kalevalalandet blir en föreställning då jag för första gången kommer att stå på Operans stora scen. Hade jag vetat det hade jag våndats under två akter. Intet ont anande följer jag fascinerad med den lekfulla föreställningen som frejdigt kombinerar olika konstformer i en djupdykning i Finlands historia. Ledsagad av en vitklädd, blond och barfota Finlands mö är det som jag var i Boken om vårt land där Topelius serverar lyriska småbitar om det lilla träsklandets uppkomst med början i den sägenomspunna istiden.

Det blir en resa i landet som Wäinämöinen en gång bjöd stiga upp ur vågens skimmer, i ett land som lidit nöd och övervåld, men som nu badar fritt i morgonljus. Genom hela berättelsen springer en silverklädd Sisu och påminner Kalevalaborna om att kämpa på allt medan de olika epokerna fram till den jäktade nutiden ackompanjeras av finsk musik.

● Avslutningsvis slår sig Kalevalaborna lös till Darudes sprakande Sandstorm och de discodansande ballerinorna söker sig till publiken. Jag blir överrumplad av en skön ballerina som ber mig följa henne. Vimmelkantig stiger jag upp och grabbar tag i min buliga handväska. Med dröjande gångsteg följer jag dansösen till scenen medan tusentals avlånga konfettin flyger över mig. När jag förstår att jag ska dansa discodans, försöker också jag visa upp min kroppskontroll och vighet samtidigt som ballerinan uppmuntrande viskar att jag har sisu. Hade jag inte haft handväskan hängande på axeln hade jag kanske gjort en piruett eller sträckt benen i en arabesque. Nöjer mig med att avmätt le mot publiken i en djup bugning. Bländad hör jag applåderna i salongens dunkel spricka upp i bravorop.

Euforisk tar jag på mig ytterkläderna. När jag oförmärkt försöker slinka ut från den luftiga entréfoajén smyckad med konstverket som har det klingande namnet Alla Marcia får jag ett sms av min kusin från Åbo.

– Grattis, skriver hon. Du är nog den första i vår släkt som dansat discodans på Operans stora scen.

Vill se detta genreöverskridande balettspektakel och höra de strålande körpartierna en gång till, men nästa gång sätter jag mig högst uppe på tredje raden.