”Jag sysslar inte med översitteri”
Matti Vanhanen är så jämn och lugn att han lätt anklagas för att vara grå, men i presidentvalet vill han lyfta parlamentarismen till dygd, och ifrågasätta varför presidenten som person ska agera husgud.
– Vet du vem det är? En presidentkandidat. Han har varit statsminister också, säger Kristina Safonova till en liten flicka som stannat upp och tittar på banderollen med Matti Vanhanens ansikte.
Brickan med muffins och kaffebröd stjäl flickans uppmärksamhet mer.
– Den här tillställningen fick mig att bli lite osäker igen. Jag hade tänkt att jag säkert röstar på Sauli Niinistö, men nu funderar jag på att man förstås borde bekanta sig ordentligt med alla kandidater först, säger Safonova medan hon smuttar på sitt kaffe.
Å ena sidan är hon nöjd med den sittande presidenten som träffat både Donald Trump och Vladimir Putin, å andra sidan är det en plikt att sätta sig in i vilka kandidater som står till buds – det är vad hon börjar fundera på då muffinsbjudningen hejdar henne i stadsvimlet.
– Han är ju en man som är resligare än jag, och han har lång erfarenhet i politiken, bedömer Safonova och skrattar till.
Ett äldre par som vill förbli anonyma diskuterar länge med Vanhanen vid ett kafébord, och befäster senare det som är Matti Vanhanens dilemma: Att han nog får stor uppskattning för sitt lugna och sakliga sätt, ”men utgången i valet är redan klar”.
En grupp unga väljare stannar till vid Vanhanens kampanjstånd, med skramlande kedjor och piercings. Den långe presidentkandidaten skiljer sig från gruppen i sin sedvanliga grå kostym, men går fram och talar med jämnt humör och bjuder in väljarna mot kaffetermosarna.
En av dem passar på att ta en selfie med Vanhanen. Det är Tommi Karlqvist, som är förstagångsväljare.
– Jag har fyllt 18 i år och har ännu inte hunnit begrunda alternativen så mycket, jag vill höra allas argumentation först, säger Karlqvist som dessutom återvänt från att ha bott i USA den senaste tiden.
Perspektivet är intressant, och det enda som påminner om valrörelsen i USA är det att man bjuder på godis eller kaka för att få folk att stanna. Annars är det som skilda världar. Att dimpa ner i Matti Vanhanens sävliga samtal är troligen så långt man kan komma från skrik och rabalder.
– Kulturskillnaden är stor. Där var valrörelsen eldig och aggressiv, ibland så man riktigt skakade på huvudet då man såg det. I Finland är det ju inte kutym att gå ut och såra eller svartmåla andra kandidater. Det är mer civiliserat här, säger Karlqvist.
Hans intryck av Vanhanen är närmast minnet av att han var statsminister då Karlqvist gick i lågstadiet.
Vanhanen är den som hunnit vara presidentkandidat allra längst av de uppställda. Många som följt med honom anser att han i själva verket
En tudelning försämrar beslutsfattandet. Det ser vi exempel på i andra västländer, att beslutsfattandet försämras då olika extrema läger förstärks. Matti Vanhanen
profilerade sig som kandidat redan innan han medgav det, eftersom han gav ut en pamflett om utrikespolitik i februari 2016, vilket sågs som ett slags startskott.
Sedan dess har han febrilt försökt starta presidentvalsdebatten för att inte driva den i all ensamhet, och förgäves försökt få också den sittande presidenten att gå med i den tidigare än tänkt. I somras och i början av hösten syntes det som ett näbbande mellan de två, men efter att andra kandidater kommit med är dilemmat kanske det motsatta: Vanhanen är inte någon provokatör, och Niinistö har dessutom gått in för att dämpa kritiken i substansfrågorna genom att utse fredsarbete till sitt kampanjtema.
Fred och global politik, främst Afrikas framtid, är också det Vanhanen lyfter fram som de största säkerhetsfrågorna för Finland – inte något storkrig, understryker han.
Jag accepterar inte Niinistös uppfattning att ’presidenten leder utrikespolitiken’ – och sedan paus eller skiljetecken – före ’i samarbete med regeringen’. Det ska vara äkta samarbete. Matti Vanhanen
Kompromissande typ
Likgiltighet och tudelning av samhället ser han som det främsta bekymret i hemlandet.
– En tudelning försämrar beslutsfattandet. Det ser vi exempel på i andra västländer, att beslutsfattandet försämras då olika extrema läger förstärks. Globalt sett är det största hotet en kombination av klimatförändringen och dess effekter: ökenbildning, matproduktionen, inre konflikter, terrorism och människor på flykt – allt det ger instabilitet. För klarhetens skull säger jag att ett europeiskt storkrig inte ligger högst på listan av hotbilder, säger Vanhanen.
Även om Sauli Niinistö breddat sin agenda i kampanjen har Vanhanen en del polemik mot honom kvar. Han understryker den parlamentariska utveckling som skett och kritiserar Niinistö för att anse att det finns ett ”skiljetecken” mellan presidenten och regeringen i grundlagen.
Vanhanen sätter sig ner en stund i ett kafé i Nordsjö för att beskriva vilken roll han vill ta som president.
– Jag accepterar inte Niinistös uppfattning att ”presidenten leder utrikespolitiken” – och sedan paus eller skiljetecken – före ”i samarbete med regeringen”. Det ska vara äkta samarbete, säger Vanhanen.
– Jag har varit med om att minska presidentens makt och jag är nöjd med grundlagen – folkvälde innebär gemensamma överväganden. Med min erfarenhet skulle jag sparra regeringen bra. Jag är ingen översittare, beskriver han.
Primuselev i trädgårdsstaden
Besöket i Nordsjö har föregåtts av en liten valdebatt med fyra närvarande kandidater – en unik valdebatt i det hänseendet att det arrangerats av en stadsdelsförening. För en Centerkandidat är Helsingfors inte kärnområdet, men å andra sidan kommer många ihåg Vanhanen för att förespråka ett land av ”trädgårdsstäder”, en decentralisering som Nordsjö är ett exempel på, vilket han gärna påpekar.